Det var inte igår..
Nu var det på tok för länge sen jag skrev här!
Jag har liksom gått tillbaka till min manuella dagbok å därför blir det inte så mkt skrivet här numera.. Dessutom har jag jobbat asmkt på slutet. SÅ mkt att jag är sjukskriven hela denna vecka pga min rygg. Rätt skönt måste jag säga ändå, även om jag inte borde.
Min inplanerade saker framöver:
10/10 - "Nästan 30-års kris fest" hos Celine m. co.
23/10 - Inflyttningsfest hos Magali och Frederik
31/10 - Flytta ut från lägenheten
31/10 - Flytta in tillfälligt hos Caroline
13/11 - SISTA dagen på VOKSENÅSEN
14/11 - Åker hem till Låååångsele
28/11 - Åker till KANADA!!!:)
Japp!! vi har bokat biljetter till Kanada.. Jag å Josefine (en tjej jag träffade av en slump på en fest som också tydligen var keen på att åka till Skidparadiset! Hon verkar vara en bra tjej!)
Vi har varken boeende eller jobb där men det hoppas vi löser sig när vi kommer dit (om vi inte får nån cred för det vi försöker nu) vi har arbetsvisum å lite pengar.. det räcker nog en del iaf!
Min bror och hans fru fick en liten son den 14/8 som jag var å hälsade på i helgen!! Verkligen världens finaste unge! Hur söt och snäll som helst! Dessutom var det jättekul att träffa hela min famlij igen.. det händer väldigt sällan!
Nää.. nu ska jag föra mig iordning för att hälsa på min älskade Jessica ikväll! i hennes nyinflyttade lägenhet med Mickee!!:)
Tja ra
Jag har liksom gått tillbaka till min manuella dagbok å därför blir det inte så mkt skrivet här numera.. Dessutom har jag jobbat asmkt på slutet. SÅ mkt att jag är sjukskriven hela denna vecka pga min rygg. Rätt skönt måste jag säga ändå, även om jag inte borde.
Min inplanerade saker framöver:
10/10 - "Nästan 30-års kris fest" hos Celine m. co.
23/10 - Inflyttningsfest hos Magali och Frederik
31/10 - Flytta ut från lägenheten
31/10 - Flytta in tillfälligt hos Caroline
13/11 - SISTA dagen på VOKSENÅSEN
14/11 - Åker hem till Låååångsele
28/11 - Åker till KANADA!!!:)
Japp!! vi har bokat biljetter till Kanada.. Jag å Josefine (en tjej jag träffade av en slump på en fest som också tydligen var keen på att åka till Skidparadiset! Hon verkar vara en bra tjej!)
Vi har varken boeende eller jobb där men det hoppas vi löser sig när vi kommer dit (om vi inte får nån cred för det vi försöker nu) vi har arbetsvisum å lite pengar.. det räcker nog en del iaf!
Min bror och hans fru fick en liten son den 14/8 som jag var å hälsade på i helgen!! Verkligen världens finaste unge! Hur söt och snäll som helst! Dessutom var det jättekul att träffa hela min famlij igen.. det händer väldigt sällan!
Nää.. nu ska jag föra mig iordning för att hälsa på min älskade Jessica ikväll! i hennes nyinflyttade lägenhet med Mickee!!:)
Tja ra
Mitt förlåt
Tro det eller ej, men nu har ja förlåtit na!
Vet inte riktigt om jag gjort det av hela mitt hjärta. Men eftersom jag inte pallar att höra från Elin mer så måste jag förlåta och gå vidare. Vare sig hon vill eller inte.
Hennes sista mejl innehöll både det ena och det andra. Dock så mkt att jag fick nog.
Jag ska skriva ner några citat från mejlet:
"Och när du skriver saker till mig på facebook hur jävla dum i huvudet jag är, som alla läser...jag vill bara sjunka som en sten, o jag gör de. Helst vill jag bara blockera alla våra gemensamma vänner, jag vill inte att nån ska se... jag hade väl hoppats att våra problem kunde stanna mellan oss, men jag fattar ju att du vill att hela världen ska veta hur hemsk jag är! jag har förlorat...allt jag hade...de lilla jag hade kvar har du lyckats ta ifrån mig... även mitt hem, Oslo va mitt hem..men me all rätt...jag svek dig, o jag svek mig själv..."
Skulle det finnas en chans i Världen att det här skulle kunna stanna mellan mej och Elin?!
Helt seriöst. Hon har sårat mej på ett av det värsta sätt man kan såra.
Ska jag vara så hygglig att jag inte ska berätta för folk vilken idiot hon faktiskt är, för att hon inte ska behöva ta så mkt skit? Knappast! Visst, jag kan vara snäll, men nån gräns finns det faktiskt!
Och sen "Det lilla jag hade kvar har du lyckats ta ifrån mig"..
WHAT?!?! Vad har JAG tagit ifrån HENNE? våra gemensamma kompisar?! Om dom inte vill umgås med henne pga det här, så är det nog inte mitt fel.. det är nog isf för vad HON har gjort.
Sen: hennes Hem!! Det var väl inte mitt fel att jag bodde i Oslo när hon knullade min pojkvänn?! Och att jag hade fast jobb och stannade kvar här medans hon åkte till Frankrike och roade sig?!
Hur kan hon ha mage att ens skriva nåt sånt!
"Idag tror jag att både du o jag vet att ingenting av de som har hänt mellan oss egentligen någonsin har handlat om Stefan... Han kom bara in i bilden på fel tidpunkt, på nåt sätt undermedvetet såg jag väl min chans att ropa på hjälp, o jag tog den....detta kunde ha hänt i en helt annan situation, me helt andra människor o med andra konsekvenser, men nån gång skulle nåt ha hänt ändå... jag tror du förstår va jag menar...jag tror du visste hur stor min längtan va att hitta mig själv långt innan vi ens träffa Stefan...idag vet du oxå att jag inte hitta mig själv genom att just ligga me honom, utan genom allt runt omkring..."
Enligt mig så har allt det här med Stefan att göra! Utan han skulle vi fortfarande vara vänner.
Innan hon låg med Stefan så visste vi båda att hon skulle till Frankrike och jag skulle vara kvar i Oslo. Vi skulle alltså skiljas... Vilken chans att ropa på hjälp menar hon att hon tog? VEM ropade hon på hjälp till?! Till Stefan som hon hade kännt i en månad?! Smart val!
Vad hade hon trott att hon skulle få ut av det?! Om man räknar bort den gången (eller gångerna...) när hon låg med Stefan. Med att komma honom jättenära och "gå bakom ryggen på mig?" skulle hon då hitta en vänn för livet? Men mista mig.. Eller skulle nog bara få tillfällig bekräftelse och nöja sig med det?..
Jag fattar inte vad hon menar med det här, fast hon tror att jag gör det.
Om hon nu inte hittade sig själv genom att ligga med Stefan, varför faller hon tillbaka på det som ursäkt hela tiden då?! "Jag kan knappt ångra det jag gjorde eftersom jag har fått ut så mkt av det."
VARFÖR låg hon med Stefan, VARFÖR höll hon på med honom bakom min rygg?
Jag tror hon hittade sig själv i Frankrike. Hos sina nya vänner. Stefan kom bara in, som hon säger, i fel tidpunkt. MEN, jag tror hon använder honom som en symbol, eller vad man ska säga, för att hon har hittat sig själv. Alltså, hon gömmer honom lite bakom sitt fynd. Han har ingenting att göra med att hon har hittat sig själv. Men det är lätt att skylla på det eftersom allt hände samtidigt.
Mitt sista mejl till Elin:
Elin 17 Maj 2009
Din attityp skrämmer mig inte längre. Men jag förstår inte att du har mage att säga "det lilla jag hade kvar har DU tagit ifrån mig". Jag har inte satt dej i någon situation som du inte själv rår för. Du kommer aldrig förstå hur desperat jag var när jag ringde receptionen på ditt hotell. Du kommer inte förstå det förens du sitter i samma situation själv, och då kommer du fatta att det kändes lika viktigt som om t.ex. din mamma hade legat på sjukhus.
Nej, jag fattar inte vad du menar när du säger "Idag tror jag att både du o jag vet att ingenting av de som har hänt mellan oss egentligen någonsin har handlat om Stefan...". För ALLT mellan oss handlar om Stefan. Vad han har sagt till dig vet jag inte.. men eftersom du känner han kan du nog rensa ut ganska bra vad som är bullshit och inte... Det mesta som kommer från hans mun är bara skit. Han sätter sig alltid i bra dager och vill ha ALLA på sin sida, no matter what. Och eftersom jag försvarade dig in i det sista så kan du tänka vad jag skulle kunna ha sagt och inte.
När jag säger att du inte lärt dig ett skit. Så är det nog bara för att inte kan visa nån respekt alls mot mig. Du gör det du själv mår bäst av och faktiskt skiter i hur andra (JAG) mår. Men jag orkar inte mer... vägrar du prata med mig för att tycker att det är jobbigt så är det väl så. Det är bara så himla jobbigt och inse att du faktiskt är den personen som gör så mot en kompis... Well, en f.d. kompis.
Men... för att jag någonsin ska kunna lämna det här så förlåter jag dig. Att du gjorde som du gjorde har inget att göra med att du inte tyckte om mig. så jag kan förlåta dig för det du gjorde. Jag vill dock inte höra mer från dig. Jag blir bara ledsnare och ledsnare för varje gång du skriver och försöker försvara dig själv och (t.o.m, i det här mejlet,) försöka lägga över en del av ditt lidande på mig!
Jag vill nog inte höra vilken person du har blivit idag.. för det "nya" du har visat för mig, är faktiskt bara till det sämre.
Men..
Du är förlåten!
Jag älskar den Elin som jag kände!
Jag kan tänka tillbaka på det vi gjort och vara glad och nöjd.
Men DU är borta för mig nu.. DEN Elin finns inte kvar.
Hej då
Vet inte riktigt om jag gjort det av hela mitt hjärta. Men eftersom jag inte pallar att höra från Elin mer så måste jag förlåta och gå vidare. Vare sig hon vill eller inte.
Hennes sista mejl innehöll både det ena och det andra. Dock så mkt att jag fick nog.
Jag ska skriva ner några citat från mejlet:
"Och när du skriver saker till mig på facebook hur jävla dum i huvudet jag är, som alla läser...jag vill bara sjunka som en sten, o jag gör de. Helst vill jag bara blockera alla våra gemensamma vänner, jag vill inte att nån ska se... jag hade väl hoppats att våra problem kunde stanna mellan oss, men jag fattar ju att du vill att hela världen ska veta hur hemsk jag är! jag har förlorat...allt jag hade...de lilla jag hade kvar har du lyckats ta ifrån mig... även mitt hem, Oslo va mitt hem..men me all rätt...jag svek dig, o jag svek mig själv..."
Skulle det finnas en chans i Världen att det här skulle kunna stanna mellan mej och Elin?!
Helt seriöst. Hon har sårat mej på ett av det värsta sätt man kan såra.
Ska jag vara så hygglig att jag inte ska berätta för folk vilken idiot hon faktiskt är, för att hon inte ska behöva ta så mkt skit? Knappast! Visst, jag kan vara snäll, men nån gräns finns det faktiskt!
Och sen "Det lilla jag hade kvar har du lyckats ta ifrån mig"..
WHAT?!?! Vad har JAG tagit ifrån HENNE? våra gemensamma kompisar?! Om dom inte vill umgås med henne pga det här, så är det nog inte mitt fel.. det är nog isf för vad HON har gjort.
Sen: hennes Hem!! Det var väl inte mitt fel att jag bodde i Oslo när hon knullade min pojkvänn?! Och att jag hade fast jobb och stannade kvar här medans hon åkte till Frankrike och roade sig?!
Hur kan hon ha mage att ens skriva nåt sånt!
"Idag tror jag att både du o jag vet att ingenting av de som har hänt mellan oss egentligen någonsin har handlat om Stefan... Han kom bara in i bilden på fel tidpunkt, på nåt sätt undermedvetet såg jag väl min chans att ropa på hjälp, o jag tog den....detta kunde ha hänt i en helt annan situation, me helt andra människor o med andra konsekvenser, men nån gång skulle nåt ha hänt ändå... jag tror du förstår va jag menar...jag tror du visste hur stor min längtan va att hitta mig själv långt innan vi ens träffa Stefan...idag vet du oxå att jag inte hitta mig själv genom att just ligga me honom, utan genom allt runt omkring..."
Enligt mig så har allt det här med Stefan att göra! Utan han skulle vi fortfarande vara vänner.
Innan hon låg med Stefan så visste vi båda att hon skulle till Frankrike och jag skulle vara kvar i Oslo. Vi skulle alltså skiljas... Vilken chans att ropa på hjälp menar hon att hon tog? VEM ropade hon på hjälp till?! Till Stefan som hon hade kännt i en månad?! Smart val!
Vad hade hon trott att hon skulle få ut av det?! Om man räknar bort den gången (eller gångerna...) när hon låg med Stefan. Med att komma honom jättenära och "gå bakom ryggen på mig?" skulle hon då hitta en vänn för livet? Men mista mig.. Eller skulle nog bara få tillfällig bekräftelse och nöja sig med det?..
Jag fattar inte vad hon menar med det här, fast hon tror att jag gör det.
Om hon nu inte hittade sig själv genom att ligga med Stefan, varför faller hon tillbaka på det som ursäkt hela tiden då?! "Jag kan knappt ångra det jag gjorde eftersom jag har fått ut så mkt av det."
VARFÖR låg hon med Stefan, VARFÖR höll hon på med honom bakom min rygg?
Jag tror hon hittade sig själv i Frankrike. Hos sina nya vänner. Stefan kom bara in, som hon säger, i fel tidpunkt. MEN, jag tror hon använder honom som en symbol, eller vad man ska säga, för att hon har hittat sig själv. Alltså, hon gömmer honom lite bakom sitt fynd. Han har ingenting att göra med att hon har hittat sig själv. Men det är lätt att skylla på det eftersom allt hände samtidigt.
Mitt "jag förlåter dig"-mejl. var nog inte så snällt som jag tänkte att det skulle bli.
Men när hon inte ens kan offra ett litet förlåt till mig på telefon, varför ska jag vara snäll mot henne då?
Jag har väntat på det nu i 5 månader nu.. men har ännu inte fått nåt. Hur länge ska man behöva vänta?!
Men när hon inte ens kan offra ett litet förlåt till mig på telefon, varför ska jag vara snäll mot henne då?
Jag har väntat på det nu i 5 månader nu.. men har ännu inte fått nåt. Hur länge ska man behöva vänta?!
Mitt sista mejl till Elin:
Elin 17 Maj 2009
Din attityp skrämmer mig inte längre. Men jag förstår inte att du har mage att säga "det lilla jag hade kvar har DU tagit ifrån mig". Jag har inte satt dej i någon situation som du inte själv rår för. Du kommer aldrig förstå hur desperat jag var när jag ringde receptionen på ditt hotell. Du kommer inte förstå det förens du sitter i samma situation själv, och då kommer du fatta att det kändes lika viktigt som om t.ex. din mamma hade legat på sjukhus.
Nej, jag fattar inte vad du menar när du säger "Idag tror jag att både du o jag vet att ingenting av de som har hänt mellan oss egentligen någonsin har handlat om Stefan...". För ALLT mellan oss handlar om Stefan. Vad han har sagt till dig vet jag inte.. men eftersom du känner han kan du nog rensa ut ganska bra vad som är bullshit och inte... Det mesta som kommer från hans mun är bara skit. Han sätter sig alltid i bra dager och vill ha ALLA på sin sida, no matter what. Och eftersom jag försvarade dig in i det sista så kan du tänka vad jag skulle kunna ha sagt och inte.
När jag säger att du inte lärt dig ett skit. Så är det nog bara för att inte kan visa nån respekt alls mot mig. Du gör det du själv mår bäst av och faktiskt skiter i hur andra (JAG) mår. Men jag orkar inte mer... vägrar du prata med mig för att tycker att det är jobbigt så är det väl så. Det är bara så himla jobbigt och inse att du faktiskt är den personen som gör så mot en kompis... Well, en f.d. kompis.
Men... för att jag någonsin ska kunna lämna det här så förlåter jag dig. Att du gjorde som du gjorde har inget att göra med att du inte tyckte om mig. så jag kan förlåta dig för det du gjorde. Jag vill dock inte höra mer från dig. Jag blir bara ledsnare och ledsnare för varje gång du skriver och försöker försvara dig själv och (t.o.m, i det här mejlet,) försöka lägga över en del av ditt lidande på mig!
Jag vill nog inte höra vilken person du har blivit idag.. för det "nya" du har visat för mig, är faktiskt bara till det sämre.
Men..
Du är förlåten!
Jag älskar den Elin som jag kände!
Jag kan tänka tillbaka på det vi gjort och vara glad och nöjd.
Men DU är borta för mig nu.. DEN Elin finns inte kvar.
Hej då
Tommys Skratt!
Jag har för lite att göra när jag är hemma och är sjuk..
Pippi Långstrump har vart en kär vänn när jag var liten och va hemma å sjuk..
Här är hennes kompis Tommy!!!
Hahahaha vilket skratt alltså!
Pippi Långstrump har vart en kär vänn när jag var liten och va hemma å sjuk..
Här är hennes kompis Tommy!!!
Hahahaha vilket skratt alltså!
Är inte tjejer bättre än killar?!
Alltså kom igen!!!
Vad är vi tjejer så svaga för, hos killar?
Hur kan vi svika
våra vänner för en kille som vi knappt tror på?
Jag blir så himla arg!
En nära
kompis till mig kommer få gå igenom nästan
samma skit som jag
nyss har gjort?! Vad gjorde HENNE värd det?!
Jag fattar ingenting.
Vad är vi tjejer så svaga för, hos killar?
Hur kan vi svika
våra vänner för en kille som vi knappt tror på?Jag blir så himla arg!
En nära
kompis till mig kommer få gå igenom nästan
samma skit som jag
nyss har gjort?! Vad gjorde HENNE värd det?!
Jag fattar ingenting.
När allt hände med Stefan
så funderade jag
ett tag på om man kanske
skulle byta planhalva..
Ingen seriös tanke men ändå
en fundering. Men
en dag slog det mig
"Elin var ju INGE bättre!"..
så den tanken försvann
ganska fort.
Men nu börjar jag fundera
"Är vi såååå dåliga att vi sjunker lägre än dessa individer som vi faktiskt klagar på hela tiden - våra män?"
Har vi ingen stake i oss tjejer?!
Som hon sa: "är vi för snälla?"
Men Nej Nej Nej! vi är inte för snälla eller för godtrogna... tjejer har den heliga lagen emellan sig. En kille som är eller har vart upptagen eller "paxad" rör man inte!
Frågan är varför vi gör det!
Är det av:
- Fientlighet?
- Avundsjuka?
- Kåthet?
- Bekräftelse?
- Dumhet?
- Egoism?
Avundsjuka? Kan vi inte bara unna våra kompisar en helt ok och bra kille utan att måsta bli grinig för att inte VI har hittat en?!
Kåthet? Det här borde vara den minsta anledningen.. Om man nu behöver nåt så är det inte sååå svårt att haffa nån på krogen och dra hem med!
Bekräftelse? Om du nu är så besatt av att få bekräftelse så får du väl göra nåt för att vara värd att få den?! Men av NÅGON ANNNAN! Ring din mamma å be henne berätta hur bra du är om du nu är så barnslig och inte har någon självinsikt och klarar av att leva med den du faktiskt är! Du ÄR faktiskt inte bäst om du tror det!
Dumhet? Är det ens värt att nämnas?! Det är klart det är dumhet.. men det går inte att skylla på! Krokad är väl det minsta man är om man tar någon annas kille?
Egoism? Ja verkligen! Man vill ha det bästa själv.. och även om inte det bästa så vill man ha det för att ingen annan ska kunna få det!
Tjejer verkar vara idioter från topp till tå!
Men det gäller inte alla... Jag hoppas dom här snarare är undantag än dom som faktiskt lever ett värdigt liv!
Men det gäller inte alla... Jag hoppas dom här snarare är undantag än dom som faktiskt lever ett värdigt liv!
Om man nu har gjort bort sig - Ett förlåt skadar aldrig!
Odugliga busschafförer!
Oslos lokaltrafik.
Inte med att bussen/ tricken/ tunnelbanan alltid kommer för sent (Eller inte alls), så kan dom vara så fräcka att dom drar utan att öppna dörrarna för en.
Jag stod och väntade på bussen på väg till St. hans haugen.
"3 min kvar", perfekt timeing tänkte jag!
Efter 2 min. kollade jag igen. "8 min" kvar... "aja, typiskt oslos lokaltrafik".
När den väl kommer ställer jag mig framför dörren och väntar på att den ska öppnas eftersom att det inte finns nån knapp att öppna den utifrån med.. "Den öppnas inte!".. ok... jag springer fram till chaffören och vad gör han?! Han drar!! Han åker. Inte en min, inte en medkänsla för mig.. Han bara tittar bort och åker!
Vilket SVIN!
Fast... det är inte första gången han och jag verkar ha nåt otalt med varandra.
Han blev skitsur på mig när jag åkte buss med han en annan gång.
Jag tröck på knappen när dom sa "Olof brunhs gate".. men han stannar på stoppet innan och skriker åt mig att jag inte kan trycka om jag inte ens ska gå av. Då säger jag till han "Men du ska ju inte ens stanna här!!"
Då åker han vidare och tänker ändå inte stanna på mitt stopp.. då skriker jag till han "men tänker du inte stanna här eller?!"
Han kollar inte ens på mig.. utan tvärstannar och låter mig gå...
Kan det ha med det att göra att han inte öppnade dörrarna för mig häromdan?!
Idioter!
Kraftig Benstomme!
Ett av dom sämsta bortförklaringar på övervikt är "Jag har kraftig benstomme".
Det är sånt skitsnack det!! Visst, man kan ha kraftig benstomme, men ingen -.INGEN är "naturligt" överviktigt därför att den har kraftig benstomme!
Det är en patetisk bortförklaring som väldigt många kör med.
Godtagliga (enligt mej) ursäkter för övervikt:
Det är som att man vill skylla på någon annan eller nåt annat för sin övervikt. Som att man inte rår för det själv!
Det finns ett undantag för att man inte ska rå för det själv, och det är pga föräldrarna!
MEN......
till alla er som skyller på att ni har krafig benstomme - Det finns hjälp!
Jag anser att fettma är en sjukdom, och som dom flesta andra sjukdommar (som inte bara går över av sig själv då) måste man få hjälp för att bli frisk.
Man måste ha en otroligt stark vilja, men bara det räcker inte! Hjälp MÅ sökes!
Det är inte alla som skyller på att dom har kraftig benstomme! Det finns åt andra hållet också.
Jag ser det som en mer godtaglig ursäkt (fråga mig inte varför). Men det är samma sak där - Det finns hjälp!
Dock läste jag på aftonbladet att Miss Universum kandidaten Stephanie Naumoska hade ett BMI på 15. (normalviktig är mellan 18-25). Så här stod det på aftonbladet:
Det är sånt skitsnack det!! Visst, man kan ha kraftig benstomme, men ingen -.INGEN är "naturligt" överviktigt därför att den har kraftig benstomme!
Det är en patetisk bortförklaring som väldigt många kör med.
Godtagliga (enligt mej) ursäkter för övervikt:
- Har blivit en sjukdom
- Tjocka föräldrar som ljödigt en som barn
- Deprition
- Tillfällig livskris
Det är som att man vill skylla på någon annan eller nåt annat för sin övervikt. Som att man inte rår för det själv!
Det finns ett undantag för att man inte ska rå för det själv, och det är pga föräldrarna!
MEN......
till alla er som skyller på att ni har krafig benstomme - Det finns hjälp!
Jag anser att fettma är en sjukdom, och som dom flesta andra sjukdommar (som inte bara går över av sig själv då) måste man få hjälp för att bli frisk.
Man måste ha en otroligt stark vilja, men bara det räcker inte! Hjälp MÅ sökes!
Det är inte alla som skyller på att dom har kraftig benstomme! Det finns åt andra hållet också.
Jag ser det som en mer godtaglig ursäkt (fråga mig inte varför). Men det är samma sak där - Det finns hjälp!
Dock läste jag på aftonbladet att Miss Universum kandidaten Stephanie Naumoska hade ett BMI på 15. (normalviktig är mellan 18-25). Så här stod det på aftonbladet:
I Miss Universum-tävlingen riktades alla
blickar mot Stephanie Naumoska.
Men kanske inte av den anledning den
australiska 19-åringen hade hoppats på.
– Hon är undernärd, hävdar hälsoexperter.
– Hon är från Makedonien, svarar
arrangörerna av tävlingen.
Dom skyller hela hennes undervikt på att hon är från makedonien och med "liten benstomme". DÄR har gränsen gått för mej när det gäller att vara underviktig! Det här är verkligen på en sjuk nivå. Att dom är tvungen att svälta dom stackars deltagarna för att dom ska känna sig vackra och tillräckliga!
Men läkarorganisationen i Australien kräver nu att alla ska ha ett BMI på minst 20 för att få vara med och deltaga!! Himla bra regel måste jag säga!
Nu ska jag gå å köpa nånting på affären!!
Mår man bra - Så ser man bra ut!
(hmm... vilket halvhjärtat inlägg...)
Börja inte dagen med GI-mat om du inte kan hålla det..
Dagens skämt: Jag!
Imorse tänkte jag lite lätt för mig själv "Jag ska börja skära ner på kolhydrater och köra lite av GI-metoden".
Så dagen började med bacon och ägg..
Efter en mkt stressig förmiddag och lunchen började smyga sig på hade jag redan fått i mig några sånna goda ritz-kex, som vi nyligen har fått in på jobbet. Små, Salta, Vita! Morotskakan som jag höll på skära upp gick heller inte förbi mig osmakad. Sen hade jag ju bakat bröd (som jag iofs gör varje dag!) som jag var tvungen att smaka.
Till lunch var det kött (som jag inte tog en tugga av), makaroner och stekta grönsaker. Jag åt mkt stekta grönsaker och sallad men eftersom jag inte är så förtjust i kött så lät jag bli det. åsso makaroner såklart.
Jag älskar pasta!!
Efter en mkt mysig dag med Jessica ute på bygdöy, kom jag hem utsvulten (stark överdrift!). Och vad hade jag för mat hemma?!
Spaghetti, hårdbröd, makaroner, hårdbröd, pasta åsso lite hårdbröd.
Faktiskt hittade jag lite frysta grönsaker som jag stekte till spaghettin men ja... huvudingrediensen var faktsikt pasta! och hårdbröd. (Ofta jag kunde hålla mig borta därifrån innan pastan hade kokat färdigt!)
Hur ska jag kunna gå på GI-metoden när jag verkligen älskar kolhydrater och mejeriprodukter?!
visst, det andra kan jag äta mkt av.. men det är ju ihop, dom passar som bäst!
Pasta å ost....Mmm!!
Ost å Kex....Mmm!!
Hårdbröd....Mmm!!
Makaroner och Bea....Mmm!!
Vitt bröd med endast smör på...Mmm!!
Nää... jag får nog bara ta att jag inte kan hålla mig undan kolhydrater!
Det är ju så dyrt dessutom att leva på nåt annat så det får bli en annan gång!
När maria blivit lite rikare och förnuftigare!:)
I helgen blir det grillfest på Bygdöy!!
Hoppas på fint väder och go stämning!
Kom dit vettja!
TJA!!
Imorse tänkte jag lite lätt för mig själv "Jag ska börja skära ner på kolhydrater och köra lite av GI-metoden".
Så dagen började med bacon och ägg..
Efter en mkt stressig förmiddag och lunchen började smyga sig på hade jag redan fått i mig några sånna goda ritz-kex, som vi nyligen har fått in på jobbet. Små, Salta, Vita! Morotskakan som jag höll på skära upp gick heller inte förbi mig osmakad. Sen hade jag ju bakat bröd (som jag iofs gör varje dag!) som jag var tvungen att smaka.
Till lunch var det kött (som jag inte tog en tugga av), makaroner och stekta grönsaker. Jag åt mkt stekta grönsaker och sallad men eftersom jag inte är så förtjust i kött så lät jag bli det. åsso makaroner såklart.
Jag älskar pasta!!
Efter en mkt mysig dag med Jessica ute på bygdöy, kom jag hem utsvulten (stark överdrift!). Och vad hade jag för mat hemma?!
Spaghetti, hårdbröd, makaroner, hårdbröd, pasta åsso lite hårdbröd.
Faktiskt hittade jag lite frysta grönsaker som jag stekte till spaghettin men ja... huvudingrediensen var faktsikt pasta! och hårdbröd. (Ofta jag kunde hålla mig borta därifrån innan pastan hade kokat färdigt!)
Hur ska jag kunna gå på GI-metoden när jag verkligen älskar kolhydrater och mejeriprodukter?!
visst, det andra kan jag äta mkt av.. men det är ju ihop, dom passar som bäst!
Pasta å ost....Mmm!!
Ost å Kex....Mmm!!
Hårdbröd....Mmm!!
Makaroner och Bea....Mmm!!
Vitt bröd med endast smör på...Mmm!!
Nää... jag får nog bara ta att jag inte kan hålla mig undan kolhydrater!
Det är ju så dyrt dessutom att leva på nåt annat så det får bli en annan gång!
När maria blivit lite rikare och förnuftigare!:)
I helgen blir det grillfest på Bygdöy!!
Hoppas på fint väder och go stämning!
Kom dit vettja!
TJA!!
Vad är INTE roligare än att deklarera?!
Om jag alltid hade något viktigt som jag (i princip) var tvungen att göra så skulle mitt liv rulla på mkt enklare tro ja.
Mer smärtfritt.
Som idag. På min "att-göra-lista" stod det:
INGET såklart.
Men istället så har jag
Snacka om att ha noll disiplin på sig själv.
Alldeles innan jag klev innanför dörren när jag kom hem från träningen tänkte jag "Maria! du får inte sätta igång datorn förens du har deklarerat!" Fast sen kom jag ju på att jag var tvungen att ha datorn för att deklarera för att vissa löneslippar ligger inne på mejlen. Och när jag väl var inloggad på mailen så kunde jag ju tjuvkika vad folk hade skrivit till/om mig. Sen va d kört.. då var jag ju tvungen att svara osv.
Nu sitter jag här. Utan att ha gjort nåt viktigt idag och klockan är långt över läggdags!
Imorrn MÅSTE jag göra det!! annars blir det stryk.
Ska ju förhoppnigsvis ha grillfest på lördag!:)
Go natt
Mer smärtfritt.
Som idag. På min "att-göra-lista" stod det:
- Deklarera!!!
- Ring Apoteket i SWE
- För över pengar till svenska kontot
- köp mobil
- beställ longboard
INGET såklart.
Men istället så har jag
- Tvättat undan en massa tvätt
- Provat kläder
- Lagat mat (händer INTE ofta!)
- Planerat en grillfest
- tränat
- facebookat (på tok för mkt!)
- Städat på rummet
Snacka om att ha noll disiplin på sig själv.
Alldeles innan jag klev innanför dörren när jag kom hem från träningen tänkte jag "Maria! du får inte sätta igång datorn förens du har deklarerat!" Fast sen kom jag ju på att jag var tvungen att ha datorn för att deklarera för att vissa löneslippar ligger inne på mejlen. Och när jag väl var inloggad på mailen så kunde jag ju tjuvkika vad folk hade skrivit till/om mig. Sen va d kört.. då var jag ju tvungen att svara osv.
Nu sitter jag här. Utan att ha gjort nåt viktigt idag och klockan är långt över läggdags!
Imorrn MÅSTE jag göra det!! annars blir det stryk.
Ska ju förhoppnigsvis ha grillfest på lördag!:)
Go natt
Skönhet kommer innifrån, säger dom
Åter till mitt bittra jag
Tillbaka till Elin och Stefan.
Nä... Till Elin.
Jag satt och läste lite ur min dagbok nyss.
Jag och Elin hade haft en sms-konversation..
Men... Jag ska skriva allt jag skrev den dagen, bara för att ni ska känna att ni fått läsa en del av min dagbok! och fatta sammanhanget.. Alltså, när ja skrev detta så visste jag inget om Elins och Stefans hemliga förhållande. Men jag hade en riktigt dålig känsla av att Stefan skulle åka till Elin i Frankrike och jag hade sagt vad jag tyckte till dom båda.
14 Januari 2009
Idag har varit en upp och ner dag.
Det började imorse när stefan skrev att jag hade alldeles för höga krav på Elin. Att jag inte får dömma henne.
Då röt jag i (dock på sms, men med otaligt många utropstecken!) och sa att det inte alls var så.
En kompis ska kunna ställa upp på en sån här sak utan att ens ifrågasätta det. Stefan ringde och efter 2 min. var jag tvungen att lägga på för att jobba. Men jag hann få in en hel del åsikter!
På vägen hem från jobbet såg jag ett nytt sms på telefonen - det var från Elin. Hela hennes sms riktigt skar i hjärtat.
Så här skrev hon:
"Jag kan säga till Stefan att han inte får komma hit,
jag kan göra det för din skulle! Och gör jag de så
hoppas jag att du blir nöjd. Jag älskar dig, men de
kanske också blir det sista jag gör för dig. Jag vet
inte om jag behöver vänner som ber mig välja bort
andra vänner... Du får bestämma..."
Huh?! Skojjar hon?! var min första tanke.
Jag blev otroligt ledsen och chockerad. (Jag hade ju bara bett honom att inte åka dit just nu! utan att vänta lite.)
Borde jag verkligen svara på det här? var min andra tanke.
Jag valde att inte svara, jag tyckte hon inte var värd det nånstans. Hon försökte trycka ner mig med saker jag inte ens har sagt! Vadå "välja bort andra vänner?!"
Jag grät första biten på tunnelbanan men skärpte till mig. Men munnen höll jag nog öppen hela vägen. Chocken hade INTE lagt sig.
4-5 h senare fick jag ett till sms. Ett betydligt bättre och lättare sms att ta. Hon skrev:
"Maria, jag är så rädd.. jag är rädd för vad som
kommer hända.. jag vet inte vad jag ska göra, men
jag känner att jag inte har någon återvändo nu. Jag
kan inte säga till honom att han inte kan komma,
men samtidigt skrämmer det livet ur mig att han ska komma."
Efter ungefär 2 h. bestämde jag mig för att svara ändå. Ärligt och rakt.
Mitt sms löd:
"Jag är också rädd! Men jag vet inte längre om det spelar någon roll om han åker eller inte.. Jag är rädd för mkt som du sagt till mig. Jag är rädd för att jag ska förlora dig. Men det känns som jag redan har förlorat stora delar av dig. Vissa saker du sagt visar på att du inte är ett dugg mån om våran vänskap. Det har sårat något otroligt! Jag vet att du inte vill nåt illa, du vill bara ha det bästa själv också. Men ibland måste man välja.. och du har liksom gjort det. Och det var inte mig du valde.. Det var dig själv!"
Jag var lite skraj för svaret men jag var så trött på att låtsas som ingenting och ville bara säga sanningen.
Från Elin:
"Jag har inte förstått vad de här handlat om. Jag har levt i min egna lilla värld.. Idag mår jag skit och de ha gått upp ett ljus för mig... förlåt! De e antagligen för sent för oss nu.. men Stefan kommer inte komma hit, han vet inget än och jag vet inte vad eller hur jag ska säga det till honom... Det får lösa sig.. du behöver inte ha nån kontakt med mig om du inte vill... men jag älskar dig..."
Kan ni förstå!
2 dagar senare fick jag reda på deras mysiga lilla natt dom hade haft när jag var iväg och jobbade.. Det kom bara fram mer och mer efter det, och ÄNDÅ tar Elin dit Stefan! Vadå "gått upp ett ljus?!" Hon har ju inte förstått ett skit!
Samma sak som hon säger nu. Att hon lärt av sitt misstag och nu har hon hittat sig själv.. HOW?! Hur hittar man sig själv genom att pissa på sin kompis och ha sex med hennes kille?! HHHUUUUUUURRRR?!?!?! och vad har hon lärt sig?! Att man kanske inte borde ligga med sina kompisars killar för att det kan såra?!
Hon är en gåta för mig... en död en som jag aldrig kommer få svar på.
Nä... Till Elin.
Jag satt och läste lite ur min dagbok nyss.
Jag och Elin hade haft en sms-konversation..
Men... Jag ska skriva allt jag skrev den dagen, bara för att ni ska känna att ni fått läsa en del av min dagbok! och fatta sammanhanget.. Alltså, när ja skrev detta så visste jag inget om Elins och Stefans hemliga förhållande. Men jag hade en riktigt dålig känsla av att Stefan skulle åka till Elin i Frankrike och jag hade sagt vad jag tyckte till dom båda.
14 Januari 2009
Idag har varit en upp och ner dag.
Det började imorse när stefan skrev att jag hade alldeles för höga krav på Elin. Att jag inte får dömma henne.
Då röt jag i (dock på sms, men med otaligt många utropstecken!) och sa att det inte alls var så.
En kompis ska kunna ställa upp på en sån här sak utan att ens ifrågasätta det. Stefan ringde och efter 2 min. var jag tvungen att lägga på för att jobba. Men jag hann få in en hel del åsikter!
På vägen hem från jobbet såg jag ett nytt sms på telefonen - det var från Elin. Hela hennes sms riktigt skar i hjärtat.
Så här skrev hon:
"Jag kan säga till Stefan att han inte får komma hit,
jag kan göra det för din skulle! Och gör jag de så
hoppas jag att du blir nöjd. Jag älskar dig, men de
kanske också blir det sista jag gör för dig. Jag vet
inte om jag behöver vänner som ber mig välja bort
andra vänner... Du får bestämma..."
Huh?! Skojjar hon?! var min första tanke.
Jag blev otroligt ledsen och chockerad. (Jag hade ju bara bett honom att inte åka dit just nu! utan att vänta lite.)
Borde jag verkligen svara på det här? var min andra tanke.
Jag valde att inte svara, jag tyckte hon inte var värd det nånstans. Hon försökte trycka ner mig med saker jag inte ens har sagt! Vadå "välja bort andra vänner?!"
Jag grät första biten på tunnelbanan men skärpte till mig. Men munnen höll jag nog öppen hela vägen. Chocken hade INTE lagt sig.
4-5 h senare fick jag ett till sms. Ett betydligt bättre och lättare sms att ta. Hon skrev:
"Maria, jag är så rädd.. jag är rädd för vad som
kommer hända.. jag vet inte vad jag ska göra, men
jag känner att jag inte har någon återvändo nu. Jag
kan inte säga till honom att han inte kan komma,
men samtidigt skrämmer det livet ur mig att han ska komma."
Efter ungefär 2 h. bestämde jag mig för att svara ändå. Ärligt och rakt.
Mitt sms löd:
"Jag är också rädd! Men jag vet inte längre om det spelar någon roll om han åker eller inte.. Jag är rädd för mkt som du sagt till mig. Jag är rädd för att jag ska förlora dig. Men det känns som jag redan har förlorat stora delar av dig. Vissa saker du sagt visar på att du inte är ett dugg mån om våran vänskap. Det har sårat något otroligt! Jag vet att du inte vill nåt illa, du vill bara ha det bästa själv också. Men ibland måste man välja.. och du har liksom gjort det. Och det var inte mig du valde.. Det var dig själv!"
Jag var lite skraj för svaret men jag var så trött på att låtsas som ingenting och ville bara säga sanningen.
Från Elin:
"Jag har inte förstått vad de här handlat om. Jag har levt i min egna lilla värld.. Idag mår jag skit och de ha gått upp ett ljus för mig... förlåt! De e antagligen för sent för oss nu.. men Stefan kommer inte komma hit, han vet inget än och jag vet inte vad eller hur jag ska säga det till honom... Det får lösa sig.. du behöver inte ha nån kontakt med mig om du inte vill... men jag älskar dig..."
Kan ni förstå!
2 dagar senare fick jag reda på deras mysiga lilla natt dom hade haft när jag var iväg och jobbade.. Det kom bara fram mer och mer efter det, och ÄNDÅ tar Elin dit Stefan! Vadå "gått upp ett ljus?!" Hon har ju inte förstått ett skit!
Samma sak som hon säger nu. Att hon lärt av sitt misstag och nu har hon hittat sig själv.. HOW?! Hur hittar man sig själv genom att pissa på sin kompis och ha sex med hennes kille?! HHHUUUUUUURRRR?!?!?! och vad har hon lärt sig?! Att man kanske inte borde ligga med sina kompisars killar för att det kan såra?!
Hon är en gåta för mig... en död en som jag aldrig kommer få svar på.
EeeeeeeeeeeeeeeeeGggggggggggggggggOooooooooooooooo!!!!!!!!!
Biatch!
Biatch!
Borde inte killar ge en....?
Hur vill man egentligen att sin pojkvänn ska vara mot en?
Är det verkligen så inviduellt som man kan tro?
Alla, faktiskt precis alla vill väl ha Närhet?
Att sin kille t.ex. ska ta ens hand när han precis presenterat sig för hans bästa kompisar för första gången. Eller smeka ens hår när man ligger och kolla på tv. Eller bara att smeka handen lätt över ryggen när han går förbi bakom?
Även Omtanke borde väl vara ganska generellt att ALLA vill ha?
Kanske att han har lagat pasta och tomatsås när man kommer hem från jobbet. Det behöver inte nödvändigtvis vara gott, men att han la ner sitt hjärta i maträtten gjorde det till det bästa du någonsin har ätit.
Uppmärksamhet.
Man behöver inte sitta ihop, men när man t.ex är på en fest ska han ha ögonen lite längre på dig än på alla andra. Kanske komma och pussa en emellanåt och fråga om man har det bra. Liksom bara ge det lilla extra, precis som en serivtör ska göra till en gäst.
Nu är jag så fruktansvärt trött att jag måste sova. Men i vilket fall som helst så ta hand om era tjejer!
Dom är betydligt känsligare och ömtåligare än vad ni killar är!
skriver ni 2 punter i ett sms istället för 3 så funderar vi varför du gjorde så.
Vi tänker väl alldeles för mkt ibland, men ni kan inte behandla oss hur som helst för det.
Behandla oss som en porslinssvan som är gjort av det sköraste glas och behöver alla omvårdnad och omtanke den kan få. För som Lasse säger "Dina ögon kan krossa min värld, som stenar mot glas"
Är det verkligen så inviduellt som man kan tro?
Alla, faktiskt precis alla vill väl ha Närhet?
Att sin kille t.ex. ska ta ens hand när han precis presenterat sig för hans bästa kompisar för första gången. Eller smeka ens hår när man ligger och kolla på tv. Eller bara att smeka handen lätt över ryggen när han går förbi bakom?
Även Omtanke borde väl vara ganska generellt att ALLA vill ha?
Kanske att han har lagat pasta och tomatsås när man kommer hem från jobbet. Det behöver inte nödvändigtvis vara gott, men att han la ner sitt hjärta i maträtten gjorde det till det bästa du någonsin har ätit.
Uppmärksamhet.
Man behöver inte sitta ihop, men när man t.ex är på en fest ska han ha ögonen lite längre på dig än på alla andra. Kanske komma och pussa en emellanåt och fråga om man har det bra. Liksom bara ge det lilla extra, precis som en serivtör ska göra till en gäst.
Nu är jag så fruktansvärt trött att jag måste sova. Men i vilket fall som helst så ta hand om era tjejer!
Dom är betydligt känsligare och ömtåligare än vad ni killar är!
skriver ni 2 punter i ett sms istället för 3 så funderar vi varför du gjorde så.
Vi tänker väl alldeles för mkt ibland, men ni kan inte behandla oss hur som helst för det.
Behandla oss som en porslinssvan som är gjort av det sköraste glas och behöver alla omvårdnad och omtanke den kan få. För som Lasse säger "Dina ögon kan krossa min värld, som stenar mot glas"
Män är dom vi inte kan leva med - men inte utan heller.
En Puss i Påsk
Påsk
Jag har hunnit med väldigt mkt nu under påsk känns det som!
Först kom jag till Sundsvall på fredagen kl.04.00 där min kära mor och far stod och väntade på mig.
2 h senare låg jag i min himelska säng i Långsele och bara njöt av att det faktiskt var SEMESTER!
Lördagen gick och efter den kom söndan. På Schemat stod kyrkan och sen hem för att packa. Jag och mamma skulle bege oss till UMEÅ! där min underbara syster bor och jobbar.
Jag trodde iofs att jag och mamma skulle få en trevlig liten mor-och-dotter-roadtrip, men när en annan Ulla ändå skulle ta bussen till umeå lite senare så kunde hon lika gärna åka med oss.
Och tur var väl det. På vägen till umeå så åkte vi förbi Örnsköldsvik där vi stannade till och fikade hos min barndomskompis Elenor. Visst, vi har aldrig riktigt kommit bra överens men vi gillar varandra och är glad att träffas emellanåt! det var riktigt trevligt.
Familjen Granlöfs har en tendens att alltid ha gott fika hemma och väldigt städat. Så det är alltid lika välkomnande att komma och hälsa på dom! Dessutom är dom faktikst riktigt trevliga!
Väl framme i Umeå så lagade Carro och hennes pojkvänn David, middag till oss! Det blev nudelwok med massa goda kryddor och grönsaker! Ett pluspoäng till dom!
Umeåvisiten blev en riktig trevlig liten tripp. Inte mer än 3 dagar men vi hann klämma in både shopping, grillnig och massa mer. Vädret gick från kasst till underbart så vi hade inget att klaga på.
Den där lilla "mor-och-dotter-roadtrippen" fick jag på vägen hem. Vi satt och lyssnade på musik, prata och sjöng! skönt att umgås lite med mamma!
Hemma i Långsele igen på Tisdagen så hade jag redan planerat att åka till Åre på torsdagen, men det fick vänta tills fredan. Jag ville hinna med att sy, umgås och faktiskt att ta det lugnt ett tag innan jag skulle åka iväg till mina kära barndomsvänner i Östersund/järpen.
Hemma hann jag träffa en del folk. Shoppa lite. Börja på Rebeckas klänning. Rensa lite kläder. Äta god mat och umgås med mina föräldrar.
På fredagkväll kl.19.00 bar det iväg i buss till östersund.
Kvällens nöje skulle bli att gå på G3 och roa oss!
Vanessa mötte mig på stationen och hjälpte mig att bära hem min packning till Patricia.
Där gjore vi oss iordning med smink och kläder. Sen kom Amanda, Julia och Goy.
Efter lite hetsdrickande sprang vi iväg på G3 och ställde oss i kö. Utan problem gick vi in och direkt till baren.
Efter ett antal shottar och runtspringades på stället, som är enormt(!), träffade vi ett gäng killar som var på träningsläger. Dom spelade amerikansk fotboll och visste hur en hejjarklack skulle låta.
Dom drog igång på dansgolvet när vi alla dansade! En och en in i ringen och visa vad du gick gå för! Riktigt kul faktiskt!
På G3 träffade vi även Oskar, som jag inte har träffat sen säkert 10 år tillbaka. Han är kusin med systrana Öhrström. Kul att ses!
Amanda och Vanessa drog hem lite väl tidigt men jag och Patricia blev kvar till stängning.
Efter det behövde vi fyllekäk så vi drog på kebab-baren.
Med extra vitlöksdressing, guaccomole och majs på våran kebabtallrik drog vi hem och sov.
Jag och Amanda delade på en tältsäng medans Vanessa sov i soffan och Pytti bredde ut sig i sin stooora säng!
Kl. 07.40 var det dags att kliva upp med ett ryck och packa ihop alla grejjer. Vi skulle ut på fjället och tåget skulle gå om 20 min! Efter en hel del stress satt vi där på tåget och skrattade åt gårdagens bravader.
Efter en stor och god frukost i Järpen drog vi med 3 familjer upp på fjället där vi satt och solade och bara tog till oss all sol vi kunde få!
Efter ungefär 4 h i solen åkte vi ner på byn en sväng i åre och satt där och njöt.
Jag träffade Johan en sväng och efter ett tag i den underbara sköna stämningen på åre torg drog vi till sällsjö och träffade yttligare släkt.
Mormor och morfar å kusiner å morbröder osv. till Öhrströmsgänget.
Det var också väldigt väldigt trevligt!
En liten promenad och sen dessert åkte vi tillbaka till järpen.
Efter en väldigt orolig natt klev jag upp och åt frukost för att sen åka iväg till åre för att tillbringa hela dagen i backen på skidor - Med Johan!
Förutom att det regnade och var helt kasst före i backen så kunde det inte bli så mkt bättre!
Det var trevligt att prata lite gamla minnen och busa lite som förr i tiden.
Johan bjöd mig på lunch och sen drog vi ner till dalhboms och drack lite kaffe.
Patricia och gänget var på holiday och bowlade så jag kunde åka tillbaka med dom till järpen.
Amanda kom lite senare och vi bestämde lite spontant att vi skulle gå ut - i Åre.
Efter en riktigt riktigt snabb middag och dusch drog vi iväg till busstationen och sminkade oss. Vanessa åkte tillbaka till Östersund för att sen åka till umeå dagen efter.
Amanda och jag satte oss på dahlboms igen och börja dricka öl. Det blev nog 3-4 st. och sen drog vi iväg för att träffa johan och company på Supper.
Det hände inte värst mkt men det var också trevligt.
Efter en danskväll på Dippan drog vi iväg hem till Johan i Duved och lagade mat. Köttbullar och klyftpotatis! Lyxmat vettni!
Sen sov vi där.
............................................
och idag har jag haft en jättemysig dag som jag har spenderat med amanda och johan.
vi har dragit runt i åre i pumps (jag) och kavaj (amanda) och fotat. vi var till och med en sväng upp i backen och tog en kaffe! Tro ni dom kolla mkt när vi kom där som 2 stockholmare som aldrig sett snö och klampade upp i slasksnö i bara pumps? Det gjorde dom.. men vi skratta och njöt!:) Kul att man kan roa folk!
Vi drog upp en tur på copperhill och beundrade utsikten därifrån för att sen ta en liten tur på chokladfabriken för att få i oss lite socker. Mmmm!
Johan skulle iväg till sin syster och hämta lite grejjer så vi följde med dit och drack lite kaffe och träffade deras söta lilla flicka på 1 år och 4 månader. Sweeeeety!
Efter middag hemma hos amanda skjutsade johan mig till stationen i åre och vi sa farväl. Nu sitter jag här i trondheim och väntar på min buss.
Jag har lite ångest för att åka tillbaka till Oslo, men hoppas att den går över när jag kommer dit. Jag vill inte åka härifrån när jag haft det så bra!!
Påsksemestern har vart den bästa på länge och jag har hunnit med så mkt!
Ganska mkt stress, men sånt ska en 21-åring klara så jag är riktigt riktigt nöjd!
Nu kommer snart sommaren och det ska bli skönt det med!
Jag har också sökt jobb i stryn som jag får se om jag får. Annars blir jag nog kvar i oslo!
Well, mkt info på lite tid men just nu mår jag riktigt bra!!
fast min telefon är trasig och mp3:n inte funkar (och datorns batteri tar snart slut) så blir det nog bra!
Jag har hunnit med väldigt mkt nu under påsk känns det som!
Först kom jag till Sundsvall på fredagen kl.04.00 där min kära mor och far stod och väntade på mig.
2 h senare låg jag i min himelska säng i Långsele och bara njöt av att det faktiskt var SEMESTER!
Dagen efter tillbringade jag hemma där jag börjad
e sy en klänning. En lila. Den blev aldrig klar men början ser faktiskt rättså bra ut!
e sy en klänning. En lila. Den blev aldrig klar men början ser faktiskt rättså bra ut!Lördagen gick och efter den kom söndan. På Schemat stod kyrkan och sen hem för att packa. Jag och mamma skulle bege oss till UMEÅ! där min underbara syster bor och jobbar.
Jag trodde iofs att jag och mamma skulle få en trevlig liten mor-och-dotter-roadtrip, men när en annan Ulla ändå skulle ta bussen till umeå lite senare så kunde hon lika gärna åka med oss.
Och tur var väl det. På vägen till umeå så åkte vi förbi Örnsköldsvik där vi stannade till och fikade hos min barndomskompis Elenor. Visst, vi har aldrig riktigt kommit bra överens men vi gillar varandra och är glad att träffas emellanåt! det var riktigt trevligt.
Familjen Granlöfs har en tendens att alltid ha gott fika hemma och väldigt städat. Så det är alltid lika välkomnande att komma och hälsa på dom! Dessutom är dom faktikst riktigt trevliga!
Väl framme i Umeå så lagade Carro och hennes pojkvänn David, middag till oss! Det blev nudelwok med massa goda kryddor och grönsaker! Ett pluspoäng till dom!
Umeåvisiten blev en riktig trevlig liten tripp. Inte mer än 3 dagar men vi hann klämma in både shopping, grillnig och massa mer. Vädret gick från kasst till underbart så vi hade inget att klaga på.
Den där lilla "mor-och-dotter-roadtrippen" fick jag på vägen hem. Vi satt och lyssnade på musik, prata och sjöng! skönt att umgås lite med mamma!
Hemma i Långsele igen på Tisdagen så hade jag redan planerat att åka till Åre på torsdagen, men det fick vänta tills fredan. Jag ville hinna med att sy, umgås och faktiskt att ta det lugnt ett tag innan jag skulle åka iväg till mina kära barndomsvänner i Östersund/järpen.
Hemma hann jag träffa en del folk. Shoppa lite. Börja på Rebeckas klänning. Rensa lite kläder. Äta god mat och umgås med mina föräldrar.
På fredagkväll kl.19.00 bar det iväg i buss till östersund.
Kvällens nöje skulle bli att gå på G3 och roa oss!
Vanessa mötte mig på stationen och hjälpte mig att bära hem min packning till Patricia.
Där gjore vi oss iordning med smink och kläder. Sen kom Amanda, Julia och Goy.
Efter lite hetsdrickande sprang vi iväg på G3 och ställde oss i kö. Utan problem gick vi in och direkt till baren.
Dom drog igång på dansgolvet när vi alla dansade! En och en in i ringen och visa vad du gick gå för! Riktigt kul faktiskt!
Amanda och Vanessa drog hem lite väl tidigt men jag och Patricia blev kvar till stängning.
Efter det behövde vi fyllekäk så vi drog på kebab-baren.
Med extra vitlöksdressing, guaccomole och majs på våran kebabtallrik drog vi hem och sov.
Jag och Amanda delade på en tältsäng medans Vanessa sov i soffan och Pytti bredde ut sig i sin stooora säng!
Kl. 07.40 var det dags att kliva upp med ett ryck och packa ihop alla grejjer. Vi skulle ut på fjället och tåget skulle gå om 20 min! Efter en hel del stress satt vi där på tåget och skrattade åt gårdagens bravader.
Efter en stor och god frukost i Järpen drog vi med 3 familjer upp på fjället där vi satt och solade och bara tog till oss all sol vi kunde få!
Efter ungefär 4 h i solen åkte vi ner på byn en sväng i åre och satt där och njöt.
Jag träffade Johan en sväng och efter ett tag i den underbara sköna stämningen på åre torg drog vi till sällsjö och träffade yttligare släkt.
Mormor och morfar å kusiner å morbröder osv. till Öhrströmsgänget.
Det var också väldigt väldigt trevligt!
En liten promenad och sen dessert åkte vi tillbaka till järpen.
Efter en väldigt orolig natt klev jag upp och åt frukost för att sen åka iväg till åre för att tillbringa hela dagen i backen på skidor - Med Johan!
Förutom att det regnade och var helt kasst före i backen så kunde det inte bli så mkt bättre!
Det var trevligt att prata lite gamla minnen och busa lite som förr i tiden.
Johan bjöd mig på lunch och sen drog vi ner till dalhboms och drack lite kaffe.
Patricia och gänget var på holiday och bowlade så jag kunde åka tillbaka med dom till järpen.
Amanda kom lite senare och vi bestämde lite spontant att vi skulle gå ut - i Åre.
Efter en riktigt riktigt snabb middag och dusch drog vi iväg till busstationen och sminkade oss. Vanessa åkte tillbaka till Östersund för att sen åka till umeå dagen efter.
Amanda och jag satte oss på dahlboms igen och börja dricka öl. Det blev nog 3-4 st. och sen drog vi iväg för att träffa johan och company på Supper.
Det hände inte värst mkt men det var också trevligt.
Efter en danskväll på Dippan drog vi iväg hem till Johan i Duved och lagade mat. Köttbullar och klyftpotatis! Lyxmat vettni!
Sen sov vi där.
............................................
och idag har jag haft en jättemysig dag som jag har spenderat med amanda och johan.
vi har dragit runt i åre i pumps (jag) och kavaj (amanda) och fotat. vi var till och med en sväng upp i backen och tog en kaffe! Tro ni dom kolla mkt när vi kom där som 2 stockholmare som aldrig sett snö och klampade upp i slasksnö i bara pumps? Det gjorde dom.. men vi skratta och njöt!:) Kul att man kan roa folk!
Vi drog upp en tur på copperhill och beundrade utsikten därifrån för att sen ta en liten tur på chokladfabriken för att få i oss lite socker. Mmmm!
Johan skulle iväg till sin syster och hämta lite grejjer så vi följde med dit och drack lite kaffe och träffade deras söta lilla flicka på 1 år och 4 månader. Sweeeeety!
Efter middag hemma hos amanda skjutsade johan mig till stationen i åre och vi sa farväl. Nu sitter jag här i trondheim och väntar på min buss.
Jag har lite ångest för att åka tillbaka till Oslo, men hoppas att den går över när jag kommer dit. Jag vill inte åka härifrån när jag haft det så bra!!
Påsksemestern har vart den bästa på länge och jag har hunnit med så mkt!
Ganska mkt stress, men sånt ska en 21-åring klara så jag är riktigt riktigt nöjd!
Nu kommer snart sommaren och det ska bli skönt det med!
Jag har också sökt jobb i stryn som jag får se om jag får. Annars blir jag nog kvar i oslo!
Well, mkt info på lite tid men just nu mår jag riktigt bra!!
fast min telefon är trasig och mp3:n inte funkar (och datorns batteri tar snart slut) så blir det nog bra!
Livet blir liksom vad man gör det till!
Varför jag hatar lax..
I förrgår när jag strosade omkring inne på KIWI för att handla mat kollade jag efter den billigaste och nyttigaste maten. Mitt bästa val för dom kriterierna blev nog laxen.
Jag har aldrig varit riktigt förtjust i lax och aldrig haft på tanke att ens köpa det. Det är dyrt och går inte att göra nånting bra av!
Men... så ser jag en blå påse ligga där i kyldisken. Att märket råkar vara First Price syns långa vägar, men att det skulle vara sååå billigt hade jag inte räknat med.
Ordinarie pris: 16.90 NOK för 500g. laxkotletter.
Idag hade jag tänkt att bjuda min kära kompis Adrin på detta exklusiva middagserbjudande och har hela dagen funderat på "Hur kan det vara så billigt?!"
Jag har inte kommit fram till någon vettig lösning, utan bara tänkt att laxen måste ha bott otroligt trångt med många andra och fått mkt och billig mat under dens levnadstid.
När jag kommer hem efter träningen ringer jag Adrian, som fortfarande är sjuk och frågar om han vill ha mat.. Nu.
Han tackade nej och jag sa "Det är nog lika bra, för det kommer säkert ändå inte bli gott."
Maten smakade ok, men.... (ett stort) MEN.
Jag har kommit på varför jag inte gilla lax (förutom att den är torr och smakar konstigt..). Det är så otroligt mkt ben i den! vart man än vänder och vrider på den stackars kotletten så är ben ben ben..
Som min kära mor vet är jag inget stort fan av att bena fisk, utan tar alltid stjärten och undviker att ta en gång till om inte stjärtdelen finns kvar på andra halvan av fisken. Jag HATAR att bena. Man måste alltid dit med fingrarna eftersom besticken aldrig räcker till. Man blir kladdig och ändå är det alltid nåt ben som är kvar och man måste dit med fingrarna igen..
Jag anser det som en riktig prestation att äta obenad lax, och förstår verkligen inte folk som gillar det.
Visst, det här var inte sista gången jag åt laxkotletter (eftersom jag har 3 st. kvar!!)
Men.. Hur billigt och nyttigt det än är så, blir det där min sista blå påse First Price för 16.90!
Far å Flyg åt Laxkotletter!
(dock måste jag hylla First Price nudlarna som kostar 10 kr för 5 paket och har en alldeles utmärkt smak!)
Ögonbrynen i kors
Imorse när jag åkte på jobbet var jag bara så där arg man kan vara när man inser att ens otrogna kille ska flytta till samma stad inom kort. Eller ja. kanske till sommaren..
Min första tanke var "Jag kommer säkert stöta på han ute nånstans.. Hmm.. kommer jag armbåga han i ryggen, sparka han på smalbenet eller ge han en rejäl bitchlap?" Ja visst.. jag hoppas väl att jag ska kunna sansa mig och bara kunna ignorera han, men sällan att det kommer bli så enkelt!
Om jag skulle se han någonstans idag, så skulle det inte bli kul. Jag skulle skita totalt i omgivningen och säga precis vad jag tycker om han och jag skulle antagligen avreagera mig på han fysisk med.
Hur ska jag få bort min ilska?!
Jag är fortfarande så sjukt arg på båda två. Det gör mig till en sämre människa!! VAD SKA JAG GÖRA?!
Elin skulle jag inte heller låta gå förbi obemärkt.
Jag har ju inte sett henne sen det här hände och jag har heller inte pratat med henne i telefon. Så jag vet verkligen inte hur jag ser henne nu. Så här förklarade jag för henne, vem hon är i mina ögon: "Den personen du var förut är död för mig. Du är bara nån biprodukt som är kvar från liket." Jag vet, otroligt taskigt sagt, men... det är lite så jag känner faktiskt.
Jag pratade med henne på msn den 23 feb. då skrev hon bl.a.
"varför jag gjorde som jag gjorde mot dig kan jag inte svara på, för jag vet inte... men tro mig när jag säger att jag lärt mig en läxa! På ett sätt är jag tacksam att allt det här har hänt... men jag är bara så sjukt ledsen över att det var du som fick ta smällen..."
och
"... men som sagt, jag har lärt mig en massa av de här, och den person jag är idag kan jag knappt ångra de som hänt,..."
Hon menar på att hon inte kände sig själv innan och att genom att "testa" att ha stefan (nej, han är inte värd att skrivas med stort S..) som pojkvänn, fick henne att hitta sig själv.
Men hur kan en människa ha mage att inte ens ångra en sån här grej?! Visst, hon hittade sig själv, men krävde det att hon skulle trycka ner en kompis så långt ner i skiten som man kan?
Höjden av egoism:
"Att göra vad som helst mot andra för att må bra själv."
Höjden av att vara patetisk:
"Att tro att ens ex flickvänn, vars bästa kompis man låg med, ska trösta en för att man ska 'komma över det här'."
Jag har träffat 2 personer, unika sådana (och tur är väl det!!) som jag trodde man kunde lita på men som visade sig vara 2 skitstövlar.
Tack för att ni fått mig att inse att man inte kan lita på nån och att både killar och tjejer är skit!!
Min första tanke var "Jag kommer säkert stöta på han ute nånstans.. Hmm.. kommer jag armbåga han i ryggen, sparka han på smalbenet eller ge han en rejäl bitchlap?" Ja visst.. jag hoppas väl att jag ska kunna sansa mig och bara kunna ignorera han, men sällan att det kommer bli så enkelt!
Om jag skulle se han någonstans idag, så skulle det inte bli kul. Jag skulle skita totalt i omgivningen och säga precis vad jag tycker om han och jag skulle antagligen avreagera mig på han fysisk med.
Hur ska jag få bort min ilska?!
Jag är fortfarande så sjukt arg på båda två. Det gör mig till en sämre människa!! VAD SKA JAG GÖRA?!
Elin skulle jag inte heller låta gå förbi obemärkt.
Jag har ju inte sett henne sen det här hände och jag har heller inte pratat med henne i telefon. Så jag vet verkligen inte hur jag ser henne nu. Så här förklarade jag för henne, vem hon är i mina ögon: "Den personen du var förut är död för mig. Du är bara nån biprodukt som är kvar från liket." Jag vet, otroligt taskigt sagt, men... det är lite så jag känner faktiskt.
Jag pratade med henne på msn den 23 feb. då skrev hon bl.a.
"varför jag gjorde som jag gjorde mot dig kan jag inte svara på, för jag vet inte... men tro mig när jag säger att jag lärt mig en läxa! På ett sätt är jag tacksam att allt det här har hänt... men jag är bara så sjukt ledsen över att det var du som fick ta smällen..."
och
"... men som sagt, jag har lärt mig en massa av de här, och den person jag är idag kan jag knappt ångra de som hänt,..."
Hon menar på att hon inte kände sig själv innan och att genom att "testa" att ha stefan (nej, han är inte värd att skrivas med stort S..) som pojkvänn, fick henne att hitta sig själv.
Men hur kan en människa ha mage att inte ens ångra en sån här grej?! Visst, hon hittade sig själv, men krävde det att hon skulle trycka ner en kompis så långt ner i skiten som man kan?
Höjden av egoism:
"Att göra vad som helst mot andra för att må bra själv."
Höjden av att vara patetisk:
"Att tro att ens ex flickvänn, vars bästa kompis man låg med, ska trösta en för att man ska 'komma över det här'."
Jag har träffat 2 personer, unika sådana (och tur är väl det!!) som jag trodde man kunde lita på men som visade sig vara 2 skitstövlar.
Tack för att ni fått mig att inse att man inte kan lita på nån och att både killar och tjejer är skit!!
Insikt på hög nivå!
Min självinsikt är just nu på högsta nivå.
För några dagar sen slog det mig, som en blixt från klar himmel, att jag är inte riktigt bra på nånting. Jag kan lite av det mesta, men inge mer.
Den insikten har inte skrämt mig så mkt som man kan tro, eller tycka att den borde göra. Jag har mest ryckt på axlarna och insett mitt öde.
Orsaken till detta ville jag från en börja skylla på min rastlösthet. (t.ex. 'Först är jag sugen på att rita, å sen efter några minuter på att skriva, sen efter ytteligare några minuter så vill jag sy o.s.v..') Men, jag har insett att även där har jag fel.
Sommaren mellan nian och första året på gymnasiet la jag ner mitt liv på fotboll hemma på bakgården. Jag skulle lära mig kicka boll som Zlatan! Jag stod där i timmar, i dagar, i månader - ingenting hände. Jag var i princip på samma nivå som när jag började. Min tanke är "Men hur?!"
Vissa föds som naturbegåvningar, i nästan allt. Gillar dom hockey, ja då spelar dom skiten ur det tills dom tröttnar och sen byter dom till någon annan sport som dom med än gång blir en stjärna i.
Vad ska hända med oss som kämpar men aldrig kommer någonvart?
Jag börjar verkligen förstå sånna som har det svårt i skolan. Dom läser och läser men ändå vill inget stanna innanför pannbenet, utan att det är som att det liksom far ut med luften som man hade i lungorna för några sekunder sen.
Stackare...
Åter tillbaka till min upptäckt.
Igår umgicks jag med en kille som verkligen får mig att känna mig smart. Inte för att han är omänskligt korkad, men bara för att jag sitter inne på så mkt udda information som vanligt folk faktiskt inte vet om, och han är villig att lyssna. Han verkar otroligt nog intresserada av det som jag säger... (eller hittar på. Själv föredrar jag ordvalet "kommer fram till", men det är nog ungefär lika sant som det första..).
Alltså, det stör mig inte att jag inte är skitbra på nånting. Visst, det hade väl vart grymt att vara typ bäst på nåt. Men jag anser att det är lite mer intressant att vara lite bra på allt istället! Jag kommer ju aldrig vara mer än regular, men det kan jag leva med. Nu blir jag ju istället insatt och engegerad i massa olika saker istället för en! Supert!
På nåt sätt så mår man ju så otroligt bra av att umgås med folk man får berätta saker och ting för. Förklara hur nånting fungerar eller bara hitta på en lösning på nåt man inte har en aning om.
Man får helt enkelt känna sig smart..
Jag lägger till ett roligt klipp på youtube så jag får ge lite glädje till mina kära medmänniskor.
Ha det!
http://www.youtube.com/watch?v=yR0lWICH3rY
För några dagar sen slog det mig, som en blixt från klar himmel, att jag är inte riktigt bra på nånting. Jag kan lite av det mesta, men inge mer.
Den insikten har inte skrämt mig så mkt som man kan tro, eller tycka att den borde göra. Jag har mest ryckt på axlarna och insett mitt öde.
Orsaken till detta ville jag från en börja skylla på min rastlösthet. (t.ex. 'Först är jag sugen på att rita, å sen efter några minuter på att skriva, sen efter ytteligare några minuter så vill jag sy o.s.v..') Men, jag har insett att även där har jag fel.
Sommaren mellan nian och första året på gymnasiet la jag ner mitt liv på fotboll hemma på bakgården. Jag skulle lära mig kicka boll som Zlatan! Jag stod där i timmar, i dagar, i månader - ingenting hände. Jag var i princip på samma nivå som när jag började. Min tanke är "Men hur?!"
Vissa föds som naturbegåvningar, i nästan allt. Gillar dom hockey, ja då spelar dom skiten ur det tills dom tröttnar och sen byter dom till någon annan sport som dom med än gång blir en stjärna i.
Vad ska hända med oss som kämpar men aldrig kommer någonvart?
Jag börjar verkligen förstå sånna som har det svårt i skolan. Dom läser och läser men ändå vill inget stanna innanför pannbenet, utan att det är som att det liksom far ut med luften som man hade i lungorna för några sekunder sen.
Stackare...
Åter tillbaka till min upptäckt.
Igår umgicks jag med en kille som verkligen får mig att känna mig smart. Inte för att han är omänskligt korkad, men bara för att jag sitter inne på så mkt udda information som vanligt folk faktiskt inte vet om, och han är villig att lyssna. Han verkar otroligt nog intresserada av det som jag säger... (eller hittar på. Själv föredrar jag ordvalet "kommer fram till", men det är nog ungefär lika sant som det första..).
Alltså, det stör mig inte att jag inte är skitbra på nånting. Visst, det hade väl vart grymt att vara typ bäst på nåt. Men jag anser att det är lite mer intressant att vara lite bra på allt istället! Jag kommer ju aldrig vara mer än regular, men det kan jag leva med. Nu blir jag ju istället insatt och engegerad i massa olika saker istället för en! Supert!
På nåt sätt så mår man ju så otroligt bra av att umgås med folk man får berätta saker och ting för. Förklara hur nånting fungerar eller bara hitta på en lösning på nåt man inte har en aning om.
Man får helt enkelt känna sig smart..
Jag lägger till ett roligt klipp på youtube så jag får ge lite glädje till mina kära medmänniskor.
Ha det!
http://www.youtube.com/watch?v=yR0lWICH3rY
Mina tragiska s.k. vänner
Det kanske är på grund av min tillfälliga bitterhet jag skapar en blogg.
Den kommer förhoppningsvis fyllas av både det ena och det andra. Men idag blir det en aning bittert inlägg..
(Jag använder 2 namn som kanske inte stämmer, för att ingen ska veta vilka det gäller! haha..)
Jag har insett att två personer i mitt liv inte var värd min sympati, min omtänksamhet eller min vänskap.
Dom två var en nära vänn och en pojkvänn.
Vi kan börja med min kompis, f.d. kompis.
Jag förstår inte hur hon tänker. Hur egoistisk kan man vara? Först ligger hon med min kille sen blir hon arg på mig för att jag tycker att det är något konstigt mellan dom (alltså innan jag fick veta att dom hade haft sex), sen när jag får veta så säger hon bara upp kontakten med mig och lämnar allt. Hon vägrar prata med mig och hon kan intte ens ge mig ett "förlåt".
Jag bad på mina bara knän om att få prata med henne för att kunna gå vidare, men hon var "inte stark nog" (!!!). Hur var JAG stark nog att höra allt det där?!
Jag trodde vänner hade en plikt att ställa upp för varandra. Men hon hade väl kanske planerat länge att skita i mig som vänn och därför behövde hon heller inte be om ursäkt! För det skulle ju bli lite jobbigt för henne.
Om jag skulle stöta på henne på stan eller någon annanstans vet jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Antagligen skulle jag inte kunna hålla händerna i styr, utan dom skulle, som en magnet, flyga upp i hennes ansikte. Det ansiktet som med ett leende på läpparna har sagt "jag gillar stefan så mkt! han är en riktig kompis" fast hon hade sex med honom. Det ansiktet med ljus fasad, men mörkt inre. Det ansiktet som äcklar mig idag.
En gång sa jag till henne "...man kan inte vara kompis med alla."
Många gånger efter det har hon dragit upp det och sagt "du fick mig verkligen att inse att man inte alltid kan tänka på andra, utan att man själv måste komma i första hand." Min tanke har vart "Är det JAG som gjort dig så himla egoistisk?!"
Men det var nog inte det. Hon har nog alltid haft det i sig. Visst, hon har vart god och omtänksam också, men alltid efter tanken på sig själv.
Hon visade sina "true colors" och idag är hon inte längre en person i mitt liv. Vi har inte pratat med varandra sen det här kom fram, vilket var ungefär 1.5 månad sen.
Hon lever säkert livet i serre chevalier just nu. Hon tänker nog inte mkt på det här. Hon har helt enkelt gått vidare.
...Nej, man kan inte alltid vara kompis med alla och Nej man kan inte alltid tänka på andra. Men ibland måste man böja sig för att inte gräva ner andra i skiten. Jag undrar om hon ens förstår vad hon har gjort.
Min s.k. "bästa kompis" var inte förtjänt av den titeln.
Och så han..
Han skiter jag fullständigt i. Han är den mest patetiska och barnsliga person jag någonsin träffat. Han är så naiv att det nästan gör ont.
När han ringer mig några dagar efter han och Elin gjort slut och säger "Maria.. jag vill att vi ska reda ut det här. Jag vill att vi ska bli kompisar igen." Då undrar jag om hans hjärnceller verkligen sitter på rätt ställe.
När jag bett han 1000 ggr att inte höra av sig till mig och ändå fortsätter han att ringa. När hans egen syster säger "hör inte av dig till henne, för ingen av er mår bättre av det" och han svarar "Kan hon inte säga det själv?!" då måste det verkligen vara nåt fel någonstans..
Är han otroligt glömsk så att han inte kommer ihåg vad han har gjort och sagt, eller är han bara så patetisk som jag tror?
I vilket fall som helst skrämmer det mig att jag ens gav honom en plats i mitt hjärta. Men den platsen är ledig nu och tillgänglig för någon som förtjänar den.
Jag tänker inte må dåligt p.g.a. dom där igen! Visst, tillfälligt kanske. Men det är inte jag som har gjort fel och därför bör inte jag må dåligt av det heller.
Jag har mått dåligt, men nu tänker jag gå vidare. Radera dom ur mitt liv och bara glömma att jag någonsin träffade dom.
Huvva ligen för sånna människor!
Nu tänker jag må bra!:)
Puss å hej
Den kommer förhoppningsvis fyllas av både det ena och det andra. Men idag blir det en aning bittert inlägg..
(Jag använder 2 namn som kanske inte stämmer, för att ingen ska veta vilka det gäller! haha..)
Jag har insett att två personer i mitt liv inte var värd min sympati, min omtänksamhet eller min vänskap.
Dom två var en nära vänn och en pojkvänn.
Vi kan börja med min kompis, f.d. kompis.
Jag förstår inte hur hon tänker. Hur egoistisk kan man vara? Först ligger hon med min kille sen blir hon arg på mig för att jag tycker att det är något konstigt mellan dom (alltså innan jag fick veta att dom hade haft sex), sen när jag får veta så säger hon bara upp kontakten med mig och lämnar allt. Hon vägrar prata med mig och hon kan intte ens ge mig ett "förlåt".
Jag bad på mina bara knän om att få prata med henne för att kunna gå vidare, men hon var "inte stark nog" (!!!). Hur var JAG stark nog att höra allt det där?!
Jag trodde vänner hade en plikt att ställa upp för varandra. Men hon hade väl kanske planerat länge att skita i mig som vänn och därför behövde hon heller inte be om ursäkt! För det skulle ju bli lite jobbigt för henne.
Om jag skulle stöta på henne på stan eller någon annanstans vet jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Antagligen skulle jag inte kunna hålla händerna i styr, utan dom skulle, som en magnet, flyga upp i hennes ansikte. Det ansiktet som med ett leende på läpparna har sagt "jag gillar stefan så mkt! han är en riktig kompis" fast hon hade sex med honom. Det ansiktet med ljus fasad, men mörkt inre. Det ansiktet som äcklar mig idag.
En gång sa jag till henne "...man kan inte vara kompis med alla."
Många gånger efter det har hon dragit upp det och sagt "du fick mig verkligen att inse att man inte alltid kan tänka på andra, utan att man själv måste komma i första hand." Min tanke har vart "Är det JAG som gjort dig så himla egoistisk?!"
Men det var nog inte det. Hon har nog alltid haft det i sig. Visst, hon har vart god och omtänksam också, men alltid efter tanken på sig själv.
Hon visade sina "true colors" och idag är hon inte längre en person i mitt liv. Vi har inte pratat med varandra sen det här kom fram, vilket var ungefär 1.5 månad sen.
Hon lever säkert livet i serre chevalier just nu. Hon tänker nog inte mkt på det här. Hon har helt enkelt gått vidare.
...Nej, man kan inte alltid vara kompis med alla och Nej man kan inte alltid tänka på andra. Men ibland måste man böja sig för att inte gräva ner andra i skiten. Jag undrar om hon ens förstår vad hon har gjort.
Min s.k. "bästa kompis" var inte förtjänt av den titeln.
Och så han..
Han skiter jag fullständigt i. Han är den mest patetiska och barnsliga person jag någonsin träffat. Han är så naiv att det nästan gör ont.
När han ringer mig några dagar efter han och Elin gjort slut och säger "Maria.. jag vill att vi ska reda ut det här. Jag vill att vi ska bli kompisar igen." Då undrar jag om hans hjärnceller verkligen sitter på rätt ställe.
När jag bett han 1000 ggr att inte höra av sig till mig och ändå fortsätter han att ringa. När hans egen syster säger "hör inte av dig till henne, för ingen av er mår bättre av det" och han svarar "Kan hon inte säga det själv?!" då måste det verkligen vara nåt fel någonstans..
Är han otroligt glömsk så att han inte kommer ihåg vad han har gjort och sagt, eller är han bara så patetisk som jag tror?
I vilket fall som helst skrämmer det mig att jag ens gav honom en plats i mitt hjärta. Men den platsen är ledig nu och tillgänglig för någon som förtjänar den.
Jag tänker inte må dåligt p.g.a. dom där igen! Visst, tillfälligt kanske. Men det är inte jag som har gjort fel och därför bör inte jag må dåligt av det heller.
Jag har mått dåligt, men nu tänker jag gå vidare. Radera dom ur mitt liv och bara glömma att jag någonsin träffade dom.
Huvva ligen för sånna människor!
Nu tänker jag må bra!:)
Puss å hej
Ni kom Ni fick Ni tog Ni gick!
