Åter till mitt bittra jag
Tillbaka till Elin och Stefan.
Nä... Till Elin.
Jag satt och läste lite ur min dagbok nyss.
Jag och Elin hade haft en sms-konversation..
Men... Jag ska skriva allt jag skrev den dagen, bara för att ni ska känna att ni fått läsa en del av min dagbok! och fatta sammanhanget.. Alltså, när ja skrev detta så visste jag inget om Elins och Stefans hemliga förhållande. Men jag hade en riktigt dålig känsla av att Stefan skulle åka till Elin i Frankrike och jag hade sagt vad jag tyckte till dom båda.
14 Januari 2009
Idag har varit en upp och ner dag.
Det började imorse när stefan skrev att jag hade alldeles för höga krav på Elin. Att jag inte får dömma henne.
Då röt jag i (dock på sms, men med otaligt många utropstecken!) och sa att det inte alls var så.
En kompis ska kunna ställa upp på en sån här sak utan att ens ifrågasätta det. Stefan ringde och efter 2 min. var jag tvungen att lägga på för att jobba. Men jag hann få in en hel del åsikter!
På vägen hem från jobbet såg jag ett nytt sms på telefonen - det var från Elin. Hela hennes sms riktigt skar i hjärtat.
Så här skrev hon:
"Jag kan säga till Stefan att han inte får komma hit,
jag kan göra det för din skulle! Och gör jag de så
hoppas jag att du blir nöjd. Jag älskar dig, men de
kanske också blir det sista jag gör för dig. Jag vet
inte om jag behöver vänner som ber mig välja bort
andra vänner... Du får bestämma..."
Huh?! Skojjar hon?! var min första tanke.
Jag blev otroligt ledsen och chockerad. (Jag hade ju bara bett honom att inte åka dit just nu! utan att vänta lite.)
Borde jag verkligen svara på det här? var min andra tanke.
Jag valde att inte svara, jag tyckte hon inte var värd det nånstans. Hon försökte trycka ner mig med saker jag inte ens har sagt! Vadå "välja bort andra vänner?!"
Jag grät första biten på tunnelbanan men skärpte till mig. Men munnen höll jag nog öppen hela vägen. Chocken hade INTE lagt sig.
4-5 h senare fick jag ett till sms. Ett betydligt bättre och lättare sms att ta. Hon skrev:
"Maria, jag är så rädd.. jag är rädd för vad som
kommer hända.. jag vet inte vad jag ska göra, men
jag känner att jag inte har någon återvändo nu. Jag
kan inte säga till honom att han inte kan komma,
men samtidigt skrämmer det livet ur mig att han ska komma."
Efter ungefär 2 h. bestämde jag mig för att svara ändå. Ärligt och rakt.
Mitt sms löd:
"Jag är också rädd! Men jag vet inte längre om det spelar någon roll om han åker eller inte.. Jag är rädd för mkt som du sagt till mig. Jag är rädd för att jag ska förlora dig. Men det känns som jag redan har förlorat stora delar av dig. Vissa saker du sagt visar på att du inte är ett dugg mån om våran vänskap. Det har sårat något otroligt! Jag vet att du inte vill nåt illa, du vill bara ha det bästa själv också. Men ibland måste man välja.. och du har liksom gjort det. Och det var inte mig du valde.. Det var dig själv!"
Jag var lite skraj för svaret men jag var så trött på att låtsas som ingenting och ville bara säga sanningen.
Från Elin:
"Jag har inte förstått vad de här handlat om. Jag har levt i min egna lilla värld.. Idag mår jag skit och de ha gått upp ett ljus för mig... förlåt! De e antagligen för sent för oss nu.. men Stefan kommer inte komma hit, han vet inget än och jag vet inte vad eller hur jag ska säga det till honom... Det får lösa sig.. du behöver inte ha nån kontakt med mig om du inte vill... men jag älskar dig..."
Kan ni förstå!
2 dagar senare fick jag reda på deras mysiga lilla natt dom hade haft när jag var iväg och jobbade.. Det kom bara fram mer och mer efter det, och ÄNDÅ tar Elin dit Stefan! Vadå "gått upp ett ljus?!" Hon har ju inte förstått ett skit!
Samma sak som hon säger nu. Att hon lärt av sitt misstag och nu har hon hittat sig själv.. HOW?! Hur hittar man sig själv genom att pissa på sin kompis och ha sex med hennes kille?! HHHUUUUUUURRRR?!?!?! och vad har hon lärt sig?! Att man kanske inte borde ligga med sina kompisars killar för att det kan såra?!
Hon är en gåta för mig... en död en som jag aldrig kommer få svar på.
Nä... Till Elin.
Jag satt och läste lite ur min dagbok nyss.
Jag och Elin hade haft en sms-konversation..
Men... Jag ska skriva allt jag skrev den dagen, bara för att ni ska känna att ni fått läsa en del av min dagbok! och fatta sammanhanget.. Alltså, när ja skrev detta så visste jag inget om Elins och Stefans hemliga förhållande. Men jag hade en riktigt dålig känsla av att Stefan skulle åka till Elin i Frankrike och jag hade sagt vad jag tyckte till dom båda.
14 Januari 2009
Idag har varit en upp och ner dag.
Det började imorse när stefan skrev att jag hade alldeles för höga krav på Elin. Att jag inte får dömma henne.
Då röt jag i (dock på sms, men med otaligt många utropstecken!) och sa att det inte alls var så.
En kompis ska kunna ställa upp på en sån här sak utan att ens ifrågasätta det. Stefan ringde och efter 2 min. var jag tvungen att lägga på för att jobba. Men jag hann få in en hel del åsikter!
På vägen hem från jobbet såg jag ett nytt sms på telefonen - det var från Elin. Hela hennes sms riktigt skar i hjärtat.
Så här skrev hon:
"Jag kan säga till Stefan att han inte får komma hit,
jag kan göra det för din skulle! Och gör jag de så
hoppas jag att du blir nöjd. Jag älskar dig, men de
kanske också blir det sista jag gör för dig. Jag vet
inte om jag behöver vänner som ber mig välja bort
andra vänner... Du får bestämma..."
Huh?! Skojjar hon?! var min första tanke.
Jag blev otroligt ledsen och chockerad. (Jag hade ju bara bett honom att inte åka dit just nu! utan att vänta lite.)
Borde jag verkligen svara på det här? var min andra tanke.
Jag valde att inte svara, jag tyckte hon inte var värd det nånstans. Hon försökte trycka ner mig med saker jag inte ens har sagt! Vadå "välja bort andra vänner?!"
Jag grät första biten på tunnelbanan men skärpte till mig. Men munnen höll jag nog öppen hela vägen. Chocken hade INTE lagt sig.
4-5 h senare fick jag ett till sms. Ett betydligt bättre och lättare sms att ta. Hon skrev:
"Maria, jag är så rädd.. jag är rädd för vad som
kommer hända.. jag vet inte vad jag ska göra, men
jag känner att jag inte har någon återvändo nu. Jag
kan inte säga till honom att han inte kan komma,
men samtidigt skrämmer det livet ur mig att han ska komma."
Efter ungefär 2 h. bestämde jag mig för att svara ändå. Ärligt och rakt.
Mitt sms löd:
"Jag är också rädd! Men jag vet inte längre om det spelar någon roll om han åker eller inte.. Jag är rädd för mkt som du sagt till mig. Jag är rädd för att jag ska förlora dig. Men det känns som jag redan har förlorat stora delar av dig. Vissa saker du sagt visar på att du inte är ett dugg mån om våran vänskap. Det har sårat något otroligt! Jag vet att du inte vill nåt illa, du vill bara ha det bästa själv också. Men ibland måste man välja.. och du har liksom gjort det. Och det var inte mig du valde.. Det var dig själv!"
Jag var lite skraj för svaret men jag var så trött på att låtsas som ingenting och ville bara säga sanningen.
Från Elin:
"Jag har inte förstått vad de här handlat om. Jag har levt i min egna lilla värld.. Idag mår jag skit och de ha gått upp ett ljus för mig... förlåt! De e antagligen för sent för oss nu.. men Stefan kommer inte komma hit, han vet inget än och jag vet inte vad eller hur jag ska säga det till honom... Det får lösa sig.. du behöver inte ha nån kontakt med mig om du inte vill... men jag älskar dig..."
Kan ni förstå!
2 dagar senare fick jag reda på deras mysiga lilla natt dom hade haft när jag var iväg och jobbade.. Det kom bara fram mer och mer efter det, och ÄNDÅ tar Elin dit Stefan! Vadå "gått upp ett ljus?!" Hon har ju inte förstått ett skit!
Samma sak som hon säger nu. Att hon lärt av sitt misstag och nu har hon hittat sig själv.. HOW?! Hur hittar man sig själv genom att pissa på sin kompis och ha sex med hennes kille?! HHHUUUUUUURRRR?!?!?! och vad har hon lärt sig?! Att man kanske inte borde ligga med sina kompisars killar för att det kan såra?!
Hon är en gåta för mig... en död en som jag aldrig kommer få svar på.
EeeeeeeeeeeeeeeeeGggggggggggggggggOooooooooooooooo!!!!!!!!!
Biatch!
Biatch!
Kommentarer
Trackback
