Ögonbrynen i kors
Imorse när jag åkte på jobbet var jag bara så där arg man kan vara när man inser att ens otrogna kille ska flytta till samma stad inom kort. Eller ja. kanske till sommaren..
Min första tanke var "Jag kommer säkert stöta på han ute nånstans.. Hmm.. kommer jag armbåga han i ryggen, sparka han på smalbenet eller ge han en rejäl bitchlap?" Ja visst.. jag hoppas väl att jag ska kunna sansa mig och bara kunna ignorera han, men sällan att det kommer bli så enkelt!
Om jag skulle se han någonstans idag, så skulle det inte bli kul. Jag skulle skita totalt i omgivningen och säga precis vad jag tycker om han och jag skulle antagligen avreagera mig på han fysisk med.
Hur ska jag få bort min ilska?!
Jag är fortfarande så sjukt arg på båda två. Det gör mig till en sämre människa!! VAD SKA JAG GÖRA?!
Elin skulle jag inte heller låta gå förbi obemärkt.
Jag har ju inte sett henne sen det här hände och jag har heller inte pratat med henne i telefon. Så jag vet verkligen inte hur jag ser henne nu. Så här förklarade jag för henne, vem hon är i mina ögon: "Den personen du var förut är död för mig. Du är bara nån biprodukt som är kvar från liket." Jag vet, otroligt taskigt sagt, men... det är lite så jag känner faktiskt.
Jag pratade med henne på msn den 23 feb. då skrev hon bl.a.
"varför jag gjorde som jag gjorde mot dig kan jag inte svara på, för jag vet inte... men tro mig när jag säger att jag lärt mig en läxa! På ett sätt är jag tacksam att allt det här har hänt... men jag är bara så sjukt ledsen över att det var du som fick ta smällen..."
och
"... men som sagt, jag har lärt mig en massa av de här, och den person jag är idag kan jag knappt ångra de som hänt,..."
Hon menar på att hon inte kände sig själv innan och att genom att "testa" att ha stefan (nej, han är inte värd att skrivas med stort S..) som pojkvänn, fick henne att hitta sig själv.
Men hur kan en människa ha mage att inte ens ångra en sån här grej?! Visst, hon hittade sig själv, men krävde det att hon skulle trycka ner en kompis så långt ner i skiten som man kan?
Höjden av egoism:
"Att göra vad som helst mot andra för att må bra själv."
Höjden av att vara patetisk:
"Att tro att ens ex flickvänn, vars bästa kompis man låg med, ska trösta en för att man ska 'komma över det här'."
Jag har träffat 2 personer, unika sådana (och tur är väl det!!) som jag trodde man kunde lita på men som visade sig vara 2 skitstövlar.
Tack för att ni fått mig att inse att man inte kan lita på nån och att både killar och tjejer är skit!!
Min första tanke var "Jag kommer säkert stöta på han ute nånstans.. Hmm.. kommer jag armbåga han i ryggen, sparka han på smalbenet eller ge han en rejäl bitchlap?" Ja visst.. jag hoppas väl att jag ska kunna sansa mig och bara kunna ignorera han, men sällan att det kommer bli så enkelt!
Om jag skulle se han någonstans idag, så skulle det inte bli kul. Jag skulle skita totalt i omgivningen och säga precis vad jag tycker om han och jag skulle antagligen avreagera mig på han fysisk med.
Hur ska jag få bort min ilska?!
Jag är fortfarande så sjukt arg på båda två. Det gör mig till en sämre människa!! VAD SKA JAG GÖRA?!
Elin skulle jag inte heller låta gå förbi obemärkt.
Jag har ju inte sett henne sen det här hände och jag har heller inte pratat med henne i telefon. Så jag vet verkligen inte hur jag ser henne nu. Så här förklarade jag för henne, vem hon är i mina ögon: "Den personen du var förut är död för mig. Du är bara nån biprodukt som är kvar från liket." Jag vet, otroligt taskigt sagt, men... det är lite så jag känner faktiskt.
Jag pratade med henne på msn den 23 feb. då skrev hon bl.a.
"varför jag gjorde som jag gjorde mot dig kan jag inte svara på, för jag vet inte... men tro mig när jag säger att jag lärt mig en läxa! På ett sätt är jag tacksam att allt det här har hänt... men jag är bara så sjukt ledsen över att det var du som fick ta smällen..."
och
"... men som sagt, jag har lärt mig en massa av de här, och den person jag är idag kan jag knappt ångra de som hänt,..."
Hon menar på att hon inte kände sig själv innan och att genom att "testa" att ha stefan (nej, han är inte värd att skrivas med stort S..) som pojkvänn, fick henne att hitta sig själv.
Men hur kan en människa ha mage att inte ens ångra en sån här grej?! Visst, hon hittade sig själv, men krävde det att hon skulle trycka ner en kompis så långt ner i skiten som man kan?
Höjden av egoism:
"Att göra vad som helst mot andra för att må bra själv."
Höjden av att vara patetisk:
"Att tro att ens ex flickvänn, vars bästa kompis man låg med, ska trösta en för att man ska 'komma över det här'."
Jag har träffat 2 personer, unika sådana (och tur är väl det!!) som jag trodde man kunde lita på men som visade sig vara 2 skitstövlar.
Tack för att ni fått mig att inse att man inte kan lita på nån och att både killar och tjejer är skit!!
Kommentarer
Postat av: Patricia
Klipp till dem från mig också, när du ändå håller på!:)
Postat av: Anonym
Patetiska människor det finns. Dom är nollor!
Trackback