Mitt förlåt
Tro det eller ej, men nu har ja förlåtit na!
Vet inte riktigt om jag gjort det av hela mitt hjärta. Men eftersom jag inte pallar att höra från Elin mer så måste jag förlåta och gå vidare. Vare sig hon vill eller inte.
Hennes sista mejl innehöll både det ena och det andra. Dock så mkt att jag fick nog.
Jag ska skriva ner några citat från mejlet:
"Och när du skriver saker till mig på facebook hur jävla dum i huvudet jag är, som alla läser...jag vill bara sjunka som en sten, o jag gör de. Helst vill jag bara blockera alla våra gemensamma vänner, jag vill inte att nån ska se... jag hade väl hoppats att våra problem kunde stanna mellan oss, men jag fattar ju att du vill att hela världen ska veta hur hemsk jag är! jag har förlorat...allt jag hade...de lilla jag hade kvar har du lyckats ta ifrån mig... även mitt hem, Oslo va mitt hem..men me all rätt...jag svek dig, o jag svek mig själv..."
Skulle det finnas en chans i Världen att det här skulle kunna stanna mellan mej och Elin?!
Helt seriöst. Hon har sårat mej på ett av det värsta sätt man kan såra.
Ska jag vara så hygglig att jag inte ska berätta för folk vilken idiot hon faktiskt är, för att hon inte ska behöva ta så mkt skit? Knappast! Visst, jag kan vara snäll, men nån gräns finns det faktiskt!
Och sen "Det lilla jag hade kvar har du lyckats ta ifrån mig"..
WHAT?!?! Vad har JAG tagit ifrån HENNE? våra gemensamma kompisar?! Om dom inte vill umgås med henne pga det här, så är det nog inte mitt fel.. det är nog isf för vad HON har gjort.
Sen: hennes Hem!! Det var väl inte mitt fel att jag bodde i Oslo när hon knullade min pojkvänn?! Och att jag hade fast jobb och stannade kvar här medans hon åkte till Frankrike och roade sig?!
Hur kan hon ha mage att ens skriva nåt sånt!
"Idag tror jag att både du o jag vet att ingenting av de som har hänt mellan oss egentligen någonsin har handlat om Stefan... Han kom bara in i bilden på fel tidpunkt, på nåt sätt undermedvetet såg jag väl min chans att ropa på hjälp, o jag tog den....detta kunde ha hänt i en helt annan situation, me helt andra människor o med andra konsekvenser, men nån gång skulle nåt ha hänt ändå... jag tror du förstår va jag menar...jag tror du visste hur stor min längtan va att hitta mig själv långt innan vi ens träffa Stefan...idag vet du oxå att jag inte hitta mig själv genom att just ligga me honom, utan genom allt runt omkring..."
Enligt mig så har allt det här med Stefan att göra! Utan han skulle vi fortfarande vara vänner.
Innan hon låg med Stefan så visste vi båda att hon skulle till Frankrike och jag skulle vara kvar i Oslo. Vi skulle alltså skiljas... Vilken chans att ropa på hjälp menar hon att hon tog? VEM ropade hon på hjälp till?! Till Stefan som hon hade kännt i en månad?! Smart val!
Vad hade hon trott att hon skulle få ut av det?! Om man räknar bort den gången (eller gångerna...) när hon låg med Stefan. Med att komma honom jättenära och "gå bakom ryggen på mig?" skulle hon då hitta en vänn för livet? Men mista mig.. Eller skulle nog bara få tillfällig bekräftelse och nöja sig med det?..
Jag fattar inte vad hon menar med det här, fast hon tror att jag gör det.
Om hon nu inte hittade sig själv genom att ligga med Stefan, varför faller hon tillbaka på det som ursäkt hela tiden då?! "Jag kan knappt ångra det jag gjorde eftersom jag har fått ut så mkt av det."
VARFÖR låg hon med Stefan, VARFÖR höll hon på med honom bakom min rygg?
Jag tror hon hittade sig själv i Frankrike. Hos sina nya vänner. Stefan kom bara in, som hon säger, i fel tidpunkt. MEN, jag tror hon använder honom som en symbol, eller vad man ska säga, för att hon har hittat sig själv. Alltså, hon gömmer honom lite bakom sitt fynd. Han har ingenting att göra med att hon har hittat sig själv. Men det är lätt att skylla på det eftersom allt hände samtidigt.
Mitt sista mejl till Elin:
Elin 17 Maj 2009
Din attityp skrämmer mig inte längre. Men jag förstår inte att du har mage att säga "det lilla jag hade kvar har DU tagit ifrån mig". Jag har inte satt dej i någon situation som du inte själv rår för. Du kommer aldrig förstå hur desperat jag var när jag ringde receptionen på ditt hotell. Du kommer inte förstå det förens du sitter i samma situation själv, och då kommer du fatta att det kändes lika viktigt som om t.ex. din mamma hade legat på sjukhus.
Nej, jag fattar inte vad du menar när du säger "Idag tror jag att både du o jag vet att ingenting av de som har hänt mellan oss egentligen någonsin har handlat om Stefan...". För ALLT mellan oss handlar om Stefan. Vad han har sagt till dig vet jag inte.. men eftersom du känner han kan du nog rensa ut ganska bra vad som är bullshit och inte... Det mesta som kommer från hans mun är bara skit. Han sätter sig alltid i bra dager och vill ha ALLA på sin sida, no matter what. Och eftersom jag försvarade dig in i det sista så kan du tänka vad jag skulle kunna ha sagt och inte.
När jag säger att du inte lärt dig ett skit. Så är det nog bara för att inte kan visa nån respekt alls mot mig. Du gör det du själv mår bäst av och faktiskt skiter i hur andra (JAG) mår. Men jag orkar inte mer... vägrar du prata med mig för att tycker att det är jobbigt så är det väl så. Det är bara så himla jobbigt och inse att du faktiskt är den personen som gör så mot en kompis... Well, en f.d. kompis.
Men... för att jag någonsin ska kunna lämna det här så förlåter jag dig. Att du gjorde som du gjorde har inget att göra med att du inte tyckte om mig. så jag kan förlåta dig för det du gjorde. Jag vill dock inte höra mer från dig. Jag blir bara ledsnare och ledsnare för varje gång du skriver och försöker försvara dig själv och (t.o.m, i det här mejlet,) försöka lägga över en del av ditt lidande på mig!
Jag vill nog inte höra vilken person du har blivit idag.. för det "nya" du har visat för mig, är faktiskt bara till det sämre.
Men..
Du är förlåten!
Jag älskar den Elin som jag kände!
Jag kan tänka tillbaka på det vi gjort och vara glad och nöjd.
Men DU är borta för mig nu.. DEN Elin finns inte kvar.
Hej då
Vet inte riktigt om jag gjort det av hela mitt hjärta. Men eftersom jag inte pallar att höra från Elin mer så måste jag förlåta och gå vidare. Vare sig hon vill eller inte.
Hennes sista mejl innehöll både det ena och det andra. Dock så mkt att jag fick nog.
Jag ska skriva ner några citat från mejlet:
"Och när du skriver saker till mig på facebook hur jävla dum i huvudet jag är, som alla läser...jag vill bara sjunka som en sten, o jag gör de. Helst vill jag bara blockera alla våra gemensamma vänner, jag vill inte att nån ska se... jag hade väl hoppats att våra problem kunde stanna mellan oss, men jag fattar ju att du vill att hela världen ska veta hur hemsk jag är! jag har förlorat...allt jag hade...de lilla jag hade kvar har du lyckats ta ifrån mig... även mitt hem, Oslo va mitt hem..men me all rätt...jag svek dig, o jag svek mig själv..."
Skulle det finnas en chans i Världen att det här skulle kunna stanna mellan mej och Elin?!
Helt seriöst. Hon har sårat mej på ett av det värsta sätt man kan såra.
Ska jag vara så hygglig att jag inte ska berätta för folk vilken idiot hon faktiskt är, för att hon inte ska behöva ta så mkt skit? Knappast! Visst, jag kan vara snäll, men nån gräns finns det faktiskt!
Och sen "Det lilla jag hade kvar har du lyckats ta ifrån mig"..
WHAT?!?! Vad har JAG tagit ifrån HENNE? våra gemensamma kompisar?! Om dom inte vill umgås med henne pga det här, så är det nog inte mitt fel.. det är nog isf för vad HON har gjort.
Sen: hennes Hem!! Det var väl inte mitt fel att jag bodde i Oslo när hon knullade min pojkvänn?! Och att jag hade fast jobb och stannade kvar här medans hon åkte till Frankrike och roade sig?!
Hur kan hon ha mage att ens skriva nåt sånt!
"Idag tror jag att både du o jag vet att ingenting av de som har hänt mellan oss egentligen någonsin har handlat om Stefan... Han kom bara in i bilden på fel tidpunkt, på nåt sätt undermedvetet såg jag väl min chans att ropa på hjälp, o jag tog den....detta kunde ha hänt i en helt annan situation, me helt andra människor o med andra konsekvenser, men nån gång skulle nåt ha hänt ändå... jag tror du förstår va jag menar...jag tror du visste hur stor min längtan va att hitta mig själv långt innan vi ens träffa Stefan...idag vet du oxå att jag inte hitta mig själv genom att just ligga me honom, utan genom allt runt omkring..."
Enligt mig så har allt det här med Stefan att göra! Utan han skulle vi fortfarande vara vänner.
Innan hon låg med Stefan så visste vi båda att hon skulle till Frankrike och jag skulle vara kvar i Oslo. Vi skulle alltså skiljas... Vilken chans att ropa på hjälp menar hon att hon tog? VEM ropade hon på hjälp till?! Till Stefan som hon hade kännt i en månad?! Smart val!
Vad hade hon trott att hon skulle få ut av det?! Om man räknar bort den gången (eller gångerna...) när hon låg med Stefan. Med att komma honom jättenära och "gå bakom ryggen på mig?" skulle hon då hitta en vänn för livet? Men mista mig.. Eller skulle nog bara få tillfällig bekräftelse och nöja sig med det?..
Jag fattar inte vad hon menar med det här, fast hon tror att jag gör det.
Om hon nu inte hittade sig själv genom att ligga med Stefan, varför faller hon tillbaka på det som ursäkt hela tiden då?! "Jag kan knappt ångra det jag gjorde eftersom jag har fått ut så mkt av det."
VARFÖR låg hon med Stefan, VARFÖR höll hon på med honom bakom min rygg?
Jag tror hon hittade sig själv i Frankrike. Hos sina nya vänner. Stefan kom bara in, som hon säger, i fel tidpunkt. MEN, jag tror hon använder honom som en symbol, eller vad man ska säga, för att hon har hittat sig själv. Alltså, hon gömmer honom lite bakom sitt fynd. Han har ingenting att göra med att hon har hittat sig själv. Men det är lätt att skylla på det eftersom allt hände samtidigt.
Mitt "jag förlåter dig"-mejl. var nog inte så snällt som jag tänkte att det skulle bli.
Men när hon inte ens kan offra ett litet förlåt till mig på telefon, varför ska jag vara snäll mot henne då?
Jag har väntat på det nu i 5 månader nu.. men har ännu inte fått nåt. Hur länge ska man behöva vänta?!
Men när hon inte ens kan offra ett litet förlåt till mig på telefon, varför ska jag vara snäll mot henne då?
Jag har väntat på det nu i 5 månader nu.. men har ännu inte fått nåt. Hur länge ska man behöva vänta?!
Mitt sista mejl till Elin:
Elin 17 Maj 2009
Din attityp skrämmer mig inte längre. Men jag förstår inte att du har mage att säga "det lilla jag hade kvar har DU tagit ifrån mig". Jag har inte satt dej i någon situation som du inte själv rår för. Du kommer aldrig förstå hur desperat jag var när jag ringde receptionen på ditt hotell. Du kommer inte förstå det förens du sitter i samma situation själv, och då kommer du fatta att det kändes lika viktigt som om t.ex. din mamma hade legat på sjukhus.
Nej, jag fattar inte vad du menar när du säger "Idag tror jag att både du o jag vet att ingenting av de som har hänt mellan oss egentligen någonsin har handlat om Stefan...". För ALLT mellan oss handlar om Stefan. Vad han har sagt till dig vet jag inte.. men eftersom du känner han kan du nog rensa ut ganska bra vad som är bullshit och inte... Det mesta som kommer från hans mun är bara skit. Han sätter sig alltid i bra dager och vill ha ALLA på sin sida, no matter what. Och eftersom jag försvarade dig in i det sista så kan du tänka vad jag skulle kunna ha sagt och inte.
När jag säger att du inte lärt dig ett skit. Så är det nog bara för att inte kan visa nån respekt alls mot mig. Du gör det du själv mår bäst av och faktiskt skiter i hur andra (JAG) mår. Men jag orkar inte mer... vägrar du prata med mig för att tycker att det är jobbigt så är det väl så. Det är bara så himla jobbigt och inse att du faktiskt är den personen som gör så mot en kompis... Well, en f.d. kompis.
Men... för att jag någonsin ska kunna lämna det här så förlåter jag dig. Att du gjorde som du gjorde har inget att göra med att du inte tyckte om mig. så jag kan förlåta dig för det du gjorde. Jag vill dock inte höra mer från dig. Jag blir bara ledsnare och ledsnare för varje gång du skriver och försöker försvara dig själv och (t.o.m, i det här mejlet,) försöka lägga över en del av ditt lidande på mig!
Jag vill nog inte höra vilken person du har blivit idag.. för det "nya" du har visat för mig, är faktiskt bara till det sämre.
Men..
Du är förlåten!
Jag älskar den Elin som jag kände!
Jag kan tänka tillbaka på det vi gjort och vara glad och nöjd.
Men DU är borta för mig nu.. DEN Elin finns inte kvar.
Hej då
Kommentarer
Trackback
